Himlen sjöng för mig i morse

I morse bevittnade jag en helt fantastisk soluppgång.

Horisonten skrek orange och himlen gled sedan över i en otrolig rosa för att sakta blandas med ljus lila och blå. Den gamla vanliga grå nyansen som himlen har på vintern fullkomligt lös med glimtar av rosa.


Det är när man ser sådant som man förstår att lyrik finns. Vad skulle kunna beskriva vackra naturscener bättre än en dikt? Jag älskar naturlyrik. Jag har naturlyrik tatuerat på armen till och med.



Över alla toppar ro
knappt ett sus
alla vatten spegla klart
stillnat ljus
skogens fåglar i sitt bo
tystna nu
vänta, snart
vilar också du




Goethes Vandrarens nattsång i tolkning av Heidenstam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback