Hur fyller man en dag?
Okej, då har jag varit aktuell hos familjeomsorgen hos tre av Göteborgs stadsdelar. Lundby, Backa och 2007 kommer jag till härliga Härlanda. Och allt på grund av arbetslöshetens lov.
Det är inte roligt längre.
Hoppas de är trevligare i Härlanda än jävla Backa som jag hatar och hatar och inte förstår varför de jobbar med människor när de är så otrevliga.
En annan sak som är tråkig är att man alltid möts av misstänksamhet när man går på soc och är arbetslös. Det tros liksom att jag inte vill ha ett jobb. Att jag är lat. Vilket jag är men inte i den utsträckningen. Det handlar inte om att få ut så mycket så pengar som möjligt för så lite ansträngning som möjligt. Inte alls något sådant.
Men när man går hemma dagar ut och dagar in så tappar man gnistan. Jag minns senast när jag var arbetslös hur jag inte orkade gå upp varje onsdag för att åka till ungdomsarbetslöshetsträffen som anordnades på Arbetsförmedlingen vid Backaplan. Jag tappade orken fast jag inget gjorde. Vet du varför? För att självförtroendet sjunker så lågt att man inte kan uttala det längre.
Eller, herre gud, söka jobb-kurserna jag gått. Fy fan vad förnedrande för oss som satt där med värsta high tech-hjärnorna och lärde oss att man kan skriva sin ansökan på overhead. Då måste ju arbetsgivaren ge mitt brev lite extra uppmärksamhet!!! Eller så kastar hon overheaden och ger sig på nästa brev, i pappersform.
Så vill inte jag ha det igen.
Det är inte roligt längre.
Hoppas de är trevligare i Härlanda än jävla Backa som jag hatar och hatar och inte förstår varför de jobbar med människor när de är så otrevliga.
En annan sak som är tråkig är att man alltid möts av misstänksamhet när man går på soc och är arbetslös. Det tros liksom att jag inte vill ha ett jobb. Att jag är lat. Vilket jag är men inte i den utsträckningen. Det handlar inte om att få ut så mycket så pengar som möjligt för så lite ansträngning som möjligt. Inte alls något sådant.
Men när man går hemma dagar ut och dagar in så tappar man gnistan. Jag minns senast när jag var arbetslös hur jag inte orkade gå upp varje onsdag för att åka till ungdomsarbetslöshetsträffen som anordnades på Arbetsförmedlingen vid Backaplan. Jag tappade orken fast jag inget gjorde. Vet du varför? För att självförtroendet sjunker så lågt att man inte kan uttala det längre.
Eller, herre gud, söka jobb-kurserna jag gått. Fy fan vad förnedrande för oss som satt där med värsta high tech-hjärnorna och lärde oss att man kan skriva sin ansökan på overhead. Då måste ju arbetsgivaren ge mitt brev lite extra uppmärksamhet!!! Eller så kastar hon overheaden och ger sig på nästa brev, i pappersform.
Så vill inte jag ha det igen.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Har också haft "förmånen" att vara arbetslös. Fick dessutom ingen a-kassa under den tiden eftersom jag tog ett halvårs uppehåll från mina studier, eller det tog ett halvår mellan en kurs jag läste och programmet jag går på nu på grund av att jag inte kom in. Fick höra åtskilliga gånger av vår härliga arbetsförmedling, samt av min a-kassa, att jag själv försatt mig i den situationen, så de hade inget ansvar för mig.
Å andra sidan så bad jag ingen ta ansvar för mig, jag bad om hjälp för att slippa leva på mina föräldrar och pojkvän, som hade egna bekymmer.
Nej, arbetsförmedling, soc och andra såna där mysiga myndigheter ligger inte direkt på min 10-i-topp lista!
Postat av: Ia
Ja, det är hemskt tråkigt.
Trackback