zu Hause

Så var man hemma igen då. Efter en hemsk resa. Många timmars väntan i Minsk, ingen sömn på nattåget till Riga. Och så åtta - nio timmar på flygplatsen. Planet var dessutom försenat tre timmar.  När jag gick där och hade ångest och grät av hemlängtan förbarmade sig en av de många affärsmännen som skulle flyga över mig och började prata om andra saker. Det var väldigt snällt och jag lugnade ner mig lite.

Fan vad skönt det var att sova i en mjuk säng. I Minsk var det bara ett tyg över stålfjädrarna. Och allra bäst var givetvis att få sova bredvid Magnus igen.

Ikväll kommer Roy hem från sitt höstkollo hos min mor. Det ska bli jätteroligt. Han fyllde år i förrgår så  jag hoppas vi ska hinna ordna nåt gott att äta till min älsklingshund.

Nu ska jag aldrig mer tänka på Vitryssland och börja tänka på kläder istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback