Stolthet och vemod

Oavsett vad som händer på lördag, oavsett hur bra KAIS Mora är, känner jag ett liten sting av sorg över att säsongen är över snart. De spelare och ledare som varit i RBK:s damlag under de här tre åren vi har satsat har varit en fin samling människor och jag kommer sakna allt när det är över.

Jag vet inte vad som händer med mig efter säsongen och jag vet att det är några till som känner så. Men det kommer vara svårt att släppa taget om vårt lag.

Som sagt, jag blir vemodig. Snart är det slut.

Men först: MOT ELITEN!


Grattis på namnsdagen mig själv

Igår sa en av våra tränare (ingen nämnd, ingen utpekad) att det BÖRJAR kännas pirrigt inför matchen på lördag. Börjar? Jag tror nog att många i laget pirrat sedan i lördags vid sju-tiden.

Här är lite bilder från den härliga laddning som var inför Södra Dal-matchen.





Gud, vad söta ni är flickor.

Öster om Heden

På Bostadsbolagets internetsidor för hyresgäster som vill byta eller söka en annan lägenhet (vi kollar efter treor då och då) kan man fylla i i vilka områden man söker. Där finns ett alterantiv som heter Öster om Heden. (Heden är en plats i centrala Göteborg.)

Undrar om den som skapat områdesbenämningarna är litteraturälskare?


(Steinbecks mest kända roman heter
Öster om Eden, för er som inte visste det.)

Ha.
Ha.


Bokrean lika tråkig som vanligt

Jag hade hoppats på att hitta några trevliga böcker med intressant historiskt innehåll på bokrean men blev lite besviken på Adlibris och Bokus. De flesta reaböckerna handlade om andra världskriget och jag är inte så hemskt intresserad av 1900-talet. Jag gillar historien fram till industrialiseringen typ.

Tips på böcker välkomnas, både skönlitterära och fack.

Dessa spanade jag på från Adlibris:

Gregorius, Bengt Olsson
Min röst ska nu komma från andra sidan rummet, Lotta Lotass
Muren, Jean Paul Sartre
Doktor Glas, Hjalmar Söderberg
Anna, Hanna och Johanna, Marianne Fredriksson
Rand, Jan Kjaerstad

Jag har väl läst några redan, men är sugen på att läsa igen.

Låt kreativiteten flöda

112590-1082

Så, nu ska det börjas knepas och knåpas ihop inbjudningskort. Jag köpte ljusgula, ljusgröna och ljusblå kort. Sedan köpte jag även det vackra pappret i bakgrunden på bilden. Det ska ramas in och sättas upp någonstans.

Glittrande i grådasket

112590-1080



Jag gillar verkligen min silverkofta

från Vero Moda. Se så vackert

den glittrar!


Idag ska jag köpa material

till bröllopsinbjudningarna.


B-guld

112590-1076


Det var ingen vacker innebandy i Kungälvs idrottshall igår när
RBK Göteborg säkrade förstaplatsen i b-lagsserien. Först och främst gjorde den tokiga starttiden 21.00 att matchen mot Marstrand var lite seg men en hel del hugg och slag och tacklingar in i ribbstolarna gjorde det också svårspelat. Det var sannerligen ett tillfälle att öva på att hålla huvudet kallt. 5-2 till RBK slutade det hela och jag har ont i halsen.

Bilden kommer från matchen mot Södra Dal för några veckor sedan.

Om varför Simpsons är bäst på samhällskritik

I brought you a tuna sandwich. They say it's brain food. I guess because there's so much dolphin in it, and you know how smart they are.


Åsa K: Tråkigt att Piraterna åker ur

Älvstrandens herrar åker ur elitserien. Tråkigt. Göteborg behöver komplement till Pixbo på både herr- och damsidan. Märk ordet komplement, att någon ska kunna konkurrera med en så proffsig klubborganisation som Pixbo känns ganska långt borta just nu.

Kanske, kanske, kanske kommer det ytterligare ett lag från Götet i damserien nästa år. Första steget tas på lördag i Valhalla mot Backdalen.

Pirr.

Vrid ut allt du har

Ja, då gick vi och vann igår mot Varberg. Och, helgens bästa: Surte satte dit Södra Dal. Dra på trissor!

Jag visste att Surte kunde, de har potential att bli riktigt farliga. Jag som kommer från Ale (Surte ligger i Ale kommun) är liksom lite stolt, trots att jag aldrig spelat i Surte.

Så nu räcker det med en poäng i sista matchen för att RBK Göteborg ska vinna.

Jag ska göra mitt allt den här veckan och jag ska vrida ur all innebandy som finns i min kropp för att vi ska vinna serien.

Lisa håller fanan högt

Jag har musikkrig med min granne ovanför. Han spelar ofta musik, på egen hand eller i stereon. Det gör jag ju med så ag brukar spela så högt jag kan så han fattar att han inte har ensamrätt på musik i huset.

Bäst just nu:

Lisa Ekdahl - Med kroppen mot jorden 


Grillfest




Idag hade vi grillfest i skolan. Det vill säga, det opponerades på de sista examensarbetena. Det var lite tråkigt och ganska huvudvärksframkallande. Jag fattar inte varför jag ska få ont i huvudet av minsta ansträngning. Oavsett om jag jobbar, är i skolan eller spelar match så har jag ont sedan. Skitråkigt.

Och kom inte att tjöta om dricka vatten, det gör jag.

Hur som helst, ikväll ska en del av klassen på after work. Och som vanligt kan inte jag vara med för jag spelar ju innebandy. Det är visserligen kul att vara i hallen en fredag men att lära känna sin klass hade varit kul också. Men nu är det för sent.



Jag hade den här tröjan, ett Emmaus-fynd som jag fullkomligt älskar.

Moms att deklarera

112590-1058112590-1057
112590-1059

Ut i snön idag igen då. Hoppas kollektivtrafiken hämtat sig och att det inte tar en timma in till centrum som det gjorde igår.

I eftermiddag ska jag läsa igenom den hög med papper jag fick från Skatteverket igår. Jag har ju skaffat en egen frilansbyrå. Men det där med bokföring och skatt är så jävla tråkigt.

Modebloggen, en kanal för narcissiter?

Min mor  tipsade mig om ett samtal kring blogg-fenomenet som ska hållas ikväll på Trappan i Göteborg.

Bloggen: narcissism, hot eller demokratiförstärkare?

Det ska debbateras kring hur journalister ska ställa sig till bloggar, huruvida de är bra källor och hur säker ryktesspidning via bloggar är.

Jag ska inte dit men det är ett intressant ämne. Speciellt modebloggar ligger i riskzonen för narcissism. Visst är dagens outfit en källa till inspiration men kom inte och säg att det inte också handlar om att man vill få beröm och smicker.

MedieTrappan är ett journalistiskt nätverk bestående av bland andra Publicistklubben Väst och JMG Göteborgs universtet (min skola).


Kaos är granne med Gud

Med undantag för några medelhavsvarma perioder har vi haft återkommande snöfall i Sverige sedan istiden, minst. Därför känns det konstigt att Göteborgs Spårvägar varje år står helt handfallna när snön börjar yra.

Det hade kommit fem (5) cenitmeter snö i förmiddags vilket innebär ett övergripande totalkaos i kollektivtrafiken. Det blir gudomligt vackert med snön som fortsätter att falla över stan, men kaoset som var vid Drottningtorget idag var pinsamt.

Jag skulle åka och köpa material till inbjudningskorten till bröllopet idag men glömde pengarna hemma.



Nämen. här står ju jag och spanar ut över de snötäckta nejderna.

Nåt annat nånstans?

Jag brukar inte förespråka kläder av dyra märken och skiter faktiskt fullständigt i vilket märke ett plagg har. Så det tar lite emot att skriva att jag gärna vill ha ett par Acne-jeans. Jag vill ha ett par smala, svarta och gärna med högre midja. Acnes Tube uppfyller de där tre kraven. De kostar över tusen spänn, kanske finns det något liknande men billigare nånannanstans?

112590-1049112590-1048

Bild acne.se

Lite feministtugg

Jag har länge funderat över vad det är som gör att män blir så löjligt upprörda när de idrottar. Idrott väcker mycket känslor och även jag bli givetvis hetlevrad.  Men efter många år på innebandyplanen har jag lärt mig att man inte vinner nåt på att skälla ut domaren eller ge motståndaren en livsfarlig tackling. Man gör mest bort sig.

När jag såg pojkarna i Älvstranden och Pixbo mötas i söndags hettade det till så där överdrivet vid flera tillfällen. Det är som om man måste bli superarg om man är mansidrottare, annars får man inte vara med. Är det så?

De där okontrollerade känslorna kan vara mycket dåligt för laget också. I sista perioden utdelade en Älvstrandare en mycket ful och onödig smäll vid sargen. Han fick utvising och några i Pixbo rusade dit och bröstade upp sig.

En liten stunds tuppfäktning följde och sedan fortsatte matchen med power play. Älvstranden hade redan förlorat matchen men var det nån som tänkte på att de mål man drar på sig under sådana onödiga utvisningar faktiskt kan avgöra lagets öde i serien? Det kan komma att handla om målskillnad om man åker ut eller inte.

Eller som jag själv upplevt en gång för mycket nu; man kan förlora seriesegern för ett ynka mål.

Nu gör vi mål RBK.


Som en svensk vid Poltava

112590-1046

Den här
väskan tycker jag var snygg och mycket användbar. Synd bara att det plötsligt var svindyrt på Ellos. 399 kronor.

Skatteverket calling

Idag har jag varit jättetrött och inte orkat nånting. Jag var i skolan. KORS I TAKET. Den här veckan ska examensarbetet bli godkänt.

Jag vann en seger över mig själv idag. Jag svarade när det ringde på skyddat nummer. Jag hatar skyddat nummer, det ger mig kalla kårar, men idag tänkte jag att det kan ju vara ett jobb eller Skatteverket. Det var Skatteverket och det var tur att jag svarade så de kunde gå vidare med min ansökan om F-skatt. Jag har börjat frilansa, seru.

Dussinartisteriets slöseri

112590-1045

Jag såg inte melodifestivalen igår men hörde på radion att Therese Grankvist hade kläder som var prydda av
Swarovski-kristaller. Det fick mig att reflektera över hur snedfördelad vår värld är.

I Darfur skulle en Swarovski-kristall rädda liv. I Sverige slösar vi bort resurser på ett meningslöst jippo och sätter kristaller på en av alla dussinartister som inte ens ger vacker musik till våra själar. (Therese Grankvist är säkert en jättetrevlig människa man hon får tyvärr vara ett exempel till den här texten.)

Snedfördelningen av jordens resurser är också en viktig fråga när det gäller klimatförändringarna. De rika länderna förbrukar 80% av jordens resurser. Miljöförstöringen har ökat enormt till följd av samhällssystem som sätter tillväxt och konsumtion före social jämlikhet och fattigdomslindring.

Med denna vetskap känns det inte så viktigt att ha Swarovski-kläder, det hade funkat med glasbitar från en återvinningsstation.

Så det så.

If it's not now than tell me when would be the time that you would stand up and be a man

112590-1044

Södra Dal - RBK 6-5 (SD)

Det känns tomt och frustrerande. Vad kunde jag gjort annorlunda så att vi hade vunnit efter full tid?

Jag måste vara den mest olycksaliga divsion 1-spelaren någonsin. Jag når aldrig hela vägen fram och känner mig faktiskt ganska misslyckad. Fan.

Men det är abolut inte kört för oss ännu, även om det kändes så igår. Två veckor framåt finns inget annat än de två matcher som är kvar. Det finns inget annat.


Dagens, sönderslitande låt: Flaming Lips -
Fight test

89 millimeter från Europa

112590-1043

För 31 ynka coronas köpte jag den här boken från
Bokus. Vitryssland - 89 millimeter från Europa av Kjell Albin Abrahamsson.

Jag har inte läst hela ännu men den verkar vara rik på olika händelser och känslor. Personligt skriven med ett friskt och välformulerat språk.

Synd att jag inte läste den innan jag åkte till Vitryssland och skrev mitt examensarbete om landet. Ju längre tiden gått från det att jag var där, ju mer sugen blir jag på att åka tillbaka dit, men även till andra östeuropeiska länder och deras varmhjärtade människor.

 

Imorgon är det dags för supermatchen maximus

Jaha ja, då var det seriefinal imorgon igen då. Det har jag spelat några stycken, typ minst en gång de senaste sju säsongerna. Med Älvstranden och med RBK. Ibland har laget vunnit och ibland har jag förlorat.

Ett år åkte jag ur elitserien med Östra från Jönköping. Jag vände hem till Götet igen innan säsongen var slut för att vinna ettan med Älvstranden istället. De hade lett serien hela säsongen, behövde bara något poäng i de två sista matcherna. Jag gick rakt in i laget och känner mig fortfarande som syndabocken. Vi förlorade de två matcherna och Engleholm vann serien istället. 

Att vinna seriefinalen innebär inte alltid att man vinner serien och går till eliten.  Med Älvstranden förlorade vi i kvalet till elitserien med minsta möjliga marginal. Jag vet inte ens vad det var som hände förra året efter århundradets seriefinal borta mot Södra Dal. Vi vann matchen men förlorade serien på att vi gjort ett mål för lite.

Så, imorgon då. Halv sex. 17.30. Dalby. Mamma ska åka med. Syrran ska dit. Till och med min bästa polare Emma kanske dyker upp. Jättekul och löjligt laddat.

Barfota som en svensk



Varje gång jag frågar Magnus vad han tycker jag ska ha på mig nästa dag säger han: En vit tunika. Han orkar alltså inte bry sig och slänger ur sig något. Men, idag, se på maken, fick han som han ville.

Gatovitjo belarusko kuschane (med reservation för grammatiska fel)

112590-1037

Idag ska jag göra
draniki som är en vitrysk nationalrätt. Jag åt det mycket när jag var där i höstas och det var så himla gott.

Man skulle också kunna kalla draniki för helt vanliga potatisplättar, eftersom det är det det är. Men det blir lite mer spännande om man gör dem som i Belarus. De kan varieras mycket och fyllas eller serveras med det ena eller det andra. Men på restaurangen i Minsk fick jag dem tillsammans med stekt lök, stekt svamp och gräddfil.

Handikappade och prostitution

Läs här.

Nä, jag tycker inte att det är bra. Man stöder ju prostiution i så fall. Även om det är för... den goda sakens skull.

Insikter i Ring P1

Om man är trött på att få huvudet fyllt av reklamradions skval under första timmen på jobbet rekommenderar jag Ring P1.

Idag var det en kvinna som ringde in och menade att det var bra att Anna Nicole Smiths död fått så stor uppmärksamhet i media. Innan jag hörde hennes inlägg var jag av den uppfattningen att det var skandal att Smiths död kunde vara på samtliga löpsedlar som huvudnyhet. Men nu har jag ändrat mig.

Kvinnan uttryckte en stor sorg över withe trash-kulturen där unga kvinnor når framgång genom att lägga till, dra ifrån och förbättra sin kropp. Det är tjejer som inte fått möjlighet att använda sina andra begåvningar. Anna Nicole Smith är ett bra exempel på en tjej som totalt utnyttjats och fastnat i detta tråkiga fenomen. Linda Rosing skulle kunna vara ett svenskt exempel. Carolina Gynning är ett exempel på en tjej som först levde på sina stora bröst och blonda hår men som sedan faktiskt fick chansen att utnyttja sina andra kvalitéer. 

Kvinnan som ringde till P1 var verkligen insiktsfull och sa att det var bra att man uppmärksamade kvinnor som Smiths öde för att få ett slut på den destruktiva kulturen.

Sky rockets in flight



Idag ska jag ta en runda bland andrahandsbutikerna och kolla efter en hel, delar av, eller inspiration till en bröllopsklänning.

Fan vad Anchorman är bra.


Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter




Jag vet en hund som hatar livet. Han får ingen ro, gnäller, flåsar och kommer och ställer sig och stirrar på mig. Så har det varit i några dagar nu. Den ultimata "jag hatar dig och vårt tråkiga liv"-dissen var alldeles nyss när Roy ställde sig på bakbenen och kollade ut. Som för att säga att han ville bort.

Jag kan verkligen förstå att det är tråkigt att gå runt med mig i en tyst lägenhet medan eftermiddagen rullar in. I takt med att det blir mörkare här hemma påminns man om ett ännu en dag gått till spillo.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter är en roman av Jonas Gardell.

Fy vilken ångestladdad titel.

Usch, vilket språkbruk

112590-1008

Check out this bitch that is new at Ellos. Very nice. Den är randig, vilket syns om man klickar på den lilla bilden. 249 kronor.

Är den inte väldigt lik en klänning från HM Trend?

Nu går sista visan

När jag var ute och sprang igår förlikade jag mig med mig själv. Jag insåg att innebandykarriären sjunger på sista versen. Jag har ont i hälsenorna och benhinnorna, knäna är helt fucked up och jag är otroligt stel i höftböjarna. Och det är bara benen det.

1999 hade jag två veckors uppehåll från träning då vi var i Västindien. Sedan dess har jag kört stenhårt med uppehåll på max en vecka - tio dagar. Så många års tung träning sätter spår.

Jag har aldrig haft ett par korrekta löparskor och kört stenhårt på gymmet. När jag var 22 tog jag 70 kg i bänkpress. Det var ganska bra men visar främst på hur tungt jag körde ett tag.

Så, nu får man sota för det då. Ska bli spännande att se hur länge jag kan ignorera alla krämpor och köra på ändå.

Tack Marianne och andra nyheter

I det enroma nyhetsflöde som strömmar över oss varje dag kan det vara svårt att hinna hänga med i allt som händer. Och vilka artiklar ska man välja att läsa? Här är tre nyheter som man bör lägga märke till på måndagsmorgonen, alla har ett jämställdhetsperspektiv.

1.
Ja till fri abort i Portugal.

2. Marianne Fredriksson har gått bort. En fantastisk författarinna som skrev lättlästa men ändå tankeväckande böcker med många feministiska undertoner. Simon och ekarna är en av de bästa böcker jag läst. Och jag har läst en hel del.

3. Svenska forskare har identifierat bröstcancergener.

Vov vov vov

112590-1007

En seger för rumpan

112590-1002


Alltså, fy fan vad gött.

Båda bidragen med hög midja gick till final.

Jag tar det som en personlig seger.

T-t-t-toppen

Visst, the Ark hade mig redan i sitt grepp så snart det blev klart att de skulle vara med.

Men när jag såg att Ola hade byxor med hög midja...

Vilken man!

Tittar Thåström på melodifestivalen?

Luuk är ett komiskt geni. Roligast ikväll var när han skulle strö vigvatten över Jimmy Jansson och Sandra Dahlbergs barn.

Fan vad jag hatar grupper lik Cosmo4 som nyss körde sitt intetsägande nummer. Cosmo4, bara där hör man hur löjlig gruppen är.  Den typen av låtar är så slätstrukna och onödiga att de borde förbjudas. Tyvärr kommer låten snurra tre gånger innan lunch på NRJ på måndag. TUR att jag bara lyssnar på public service.

Nä, då gillar jag Regina Lund bättre. Låten var lika tom som Cosmo4 men hon är i alla fall egen.

Här förs mina tankar in på hennes nyblivne sambo Joakim Thåström. Kollar han på melodifestivalen? Det är svårt att tro. Men när tjejen är med - måste han kolla då?

The Ark har inte spelat ännu, men det är givet att de vinner mitt hjärta. Ola Salo, kom och köss mig!

Heja Finland!

I GP idag kan man läsa en artikel inför World Challange, en fyranationsturnering i innebandy som spelas i Göteborg i helgen. Som underartikel finns en redogörelse för hur det ser ut med antal aktiva och klubbar i Sverige och världen. Okej att det kan vara jämna matcher med Finland men att påstå att andra länder närmar sig är lite önsketänkande.

I Sverige finns 132 000 innebandyspelare. I Finland, som har näst mest utövare, finns det 39 000. Det är sorliga siffror. En skillnad på 100 000 utövare ger aldrig innebandyn den elitstatus bland gemene man och sportjournalister som vi vill ha. Sporten måste bli stor utomlands för att svenskar ska börja ta oss på allvar.

Det blir bättre och bättre, med både dam- och herrmatcher i SVT24, men i den hårda verkligheten är det få som verkligen repsekterar innebandy så som i alla fall jag vill.

Innebandyn behöver lobba fram 50 000 nya utövare i Finland, Schweiz och Tjeckien. Då kommer intresset öka här också.


Du chockerar mig, superrosa

112590-997112590-996112590-995


Jag har definitivt fallit för den kommande vårens färgchock. Till hösten verkar det strama, stela och grå ta över igen så man får passa på på våren och sommaren då man kan explodera i färg. Idag införskaffade jag Mavala nr 71, La Paz. Härligt superrosa.


Kärleksnästet Arbetsförmedlingen

Nu har jag varit på Arbetsförmedlingen för en information om hur det fungerar där. Jag vet redan ALLT så det var en halvtimma då jag kunde tänka på annat. Jag brukar studera andra människor ganska noga och analysera och fundera över vad, hur och varför. Därför la jag märke till den här situationen:

Längst fram till höger i bänkraderna sitter en ung man som såg ut att vara ganska tuff. Rakad skalle, breda axlar, ja du känner till stereotypen. När han har fyllt i sitt namn på närvarolistan tittar han sig omrking, reser på sig och går fram till en tjej som sitter lite avsides, längst fram till vänster. Hon tittar upp, får ett leende på läpparna och precis när överlämningen av listan sker tappar mannen pennan, som smiter under stolarna. En annan kille plockar upp den och sträcker sig för att ge den till tjejen. Mannen som gått framför alla andra småler och stegar tillbaka till sin plats, till synes oberörd.

Jag fick tre tankar om situationen som jag tyckte var härlig.

1. Den på utsidan tuffe killen måste ha lagt märke till den ensamma tjejen. Märkt att listan inte kom förbi hennes plats och verkligen tänkt på hennes välbefinnande. Han gjorde något så pinsamt som att gå framför en stor grupp av andra människor, mitt i deras blickfång och förbi handledaren som stod och talade, bara för hennes skull.

Han kanske tyckte hon var skitsnygg och hade suttit och sneglat på henne. När listan kom till mig kollade jag om han skrivit något meddelande till henne. Typ: Fika efteråt? Eller sitt nummer. Men tyvärr, inget sånt. Synd.

2. Tjejen sken upp i den där vardagsglädjen man känner när en annan människa gör något trevligt för en. Hon hade kanske tänkt så här innan:

Fan, varför satte jag mig här där ingen annan sitter? Nu gick listan förbi mig. Ska jag våga ropa till mig den när alla andra skrivit på? Nej, jag får gå fram när det är slut och lägga till mitt namn.

Men nu slapp hon våndas.

3. Han som fick krypa under sin stol för att plocka upp pennan - han kanske också tyckte att hon var snygg. Det kanske utspelade sig en liten maktkamp mellan männen? Vem som anstränger sig mest för hennes skull?

Jag log i alla fall, det var så trevligt gjort av den tuffe killen.

Pliktkänsla

Tänk att jag som lider av telefonskräck är journalist. Det trodde man inte. Men saken är att när det gäller jobb har jag ingen skräck längre. Jag hatar att behöva ringa myndigheter och sådant. Magnus fick ringa Skatteverket för mig igår till exempel. Men när jag ska ringa idrottsministern så är det inga problem.

Det borde ju vara värre att ringa i yrket eftersom det är där man inte vill göra dåligt ifrån sig. Som jouranlist ringer man dessutom folk ibland som inte vill veta av en. Och ändå vågar jag.

Scary.

Jobbar Volvo ja

Tänk, idag har jat faktiskt jobbat och därmed inte haft tid att skriva nåt här. Det är ett bakslag för bloggen men ett framsteg för karriären.

Nåväl, nu sitter jag och väntar på att någon på Kulturdepartementet ska ringa tillbaka till mig och ge ett uttalande om skatter och idrott.

Gidigt, Radiosporten

Radiosportens kommenatatorer är så himla bra. I stort sett samtliga, synd att det enbart är män dock, tar idrotten på allvar men med glimten i ögat. När jag var ute och slirade med vår fräcka bil förut sa radioprataren, som kollade på hockeymatchen mellan Sverige och Tjeckien (herrar), ungefär så här:

Men domaren blåser av för det ligger en tjeck på isen och tar sig för hjälmen. Och därmed tar han sig för huvudet som befinner sig strax under hjälmen.


HA HA, utropade jag i min ensamhet.


Tisdagsterror

Herre Gud, det är ju ett avgrundshål rakt ner i käken!

Eftersom halva ansiktet fortfarande är förlamat kan jag varken spotta eller svälja vilket gör att jag har munnen full av blodblandad saliv. Varför var det ingen som sa att det skulle bli så här efter man dragit en visdomstand?

Jag höll på att svimma under och ett bra tag efter själva operationen och nu är jag jättettrött och svag. Snacka om ynklig.

Till detta vägrar Roy att gå upp för trappan. Man får knuffa, dra, lyfta eller bära. Det är riktigt jobbigt.

Sä här kan det se ut. Här har han halvvägs insett att han faktiskt går i den farliga trappan. Tvärstopp.

112590-985





 


Things are coming up Milhouse

Den här veckan, som jag inledningsvis trodde skulle bli riktigt tråkig och lång, verkar bli ganska bra ändå.

Måndagen har redan passerat halvvägs och imorgon åker visdomstanden ut. Eller åker och åker, den ska väl pinas ut under skrik och gråt. Men den stora krater som Karies och Baktus grävt i den har gjort mycket ont de senaste veckorna så det ska bli gött att bli av med den.

Nyss fick jag ett uppdrag från Göteborgs Fria Tidning som jag kommer jobba med imorgon och onsdag. Det var också gött. Äntligen lite andra uppdrag än bara krönikor.

Torsdag arbetsförmedlingen och på fredag ska jag träffa mina jobbcoacher. Jobbcoachning är så mycket bättre än söka jobb-kurser. Bara så du vet.

På lördag väntar stora utrensningen av förrådet till min lägenhet som jag hyr ut i andra hand. Jag har mycket, mycket gammal bös där. Men även en del kläder som jag saknar. Varför tog jag inte med mina kappor när jag flyttade hit?


Menlösa måndag

112590-981112590-980112590-979 

Publikstödet allan

Oj, inte konstigt att Sverige förlorade VM-finalen i bandy idag mot Ryssland. 30 000 ryssar på läktaren på Khimikstadion i Kemerovo, Sibirien.

Med ett sådant stöd kan man nästan inte förlora, och det gjorde inte Ryssland, med lite hjälp av domartabbar.

Även Tyskland hade ett massivt stöd från publiken då de tog VM-guld i handboll idag. 20 000 jublande fans, fan vilken känsla.

Vi hade 52 (femtiotvå) personer i publiken idag. 

RBK - Ingelstad 5-4 SD

Undrar vem det var som felat när infomation om att vår match var flytttad till Lisebergshallen idag? Icke noen visste om det.

Men det var kul att spela där, tomt ekande läktare, men jag gillar förändringar.

Hur som helst, det var en välspelad match ni missade, alla som inte var där.

4-4 efter full tid och extrapoängen knep vi. Så det är fortsatt
serieledning.


Nyckelämne

112590-971112590-970

Som jag misstänkte hade min mamma ett gäng vackra gamla nycklar hemma. Jag gillar det senaste påfundet att hänga en nyckel kring halsen men inte att betala 200 kronor på Glitter för en nyckel när man kan plocka hem en med historia och minnen.

Just den jag valde hos mamma minns vi dock inte var den kommer ifrån men många av nycklarna i hennes samling kommer från min morfar och mormors hus. Det blir ett affektionsvärde som är ovärderligt.

Skepplanda it is

Och nu har vi bestämt att det får bli bröllopsfest i Skepplanda bygdegård vare sig vi vill eller inte. Det är stort och bra där och det är skönt att ha bestämt något. Så får det bli.

Bara supermatcher kvar nu

Imorgon är det dags för minisupermatch mot Ingelstad. De snuvade oss på seriesegern för två år sedan men efter ett år i eliten har de inte varit lika bra i ettan i år. Bortamatchen i Växjö spelades när jag var i Vitryssland och slutade med seger till the blueberries från Götet med 4-1.

Om två veckor spelas mastodontsupermatchen mot Södra Dal. Bor man i Skåne MÅSTE man komma och kolla.

Bor man i Västsverige FÅR MAN inte missa morgondagens drabbning i Valhalla klockan tretton noll noll.


Om man inte hänger med i damettorna så är läget så här, kortfattat: RBK leder serien med två poäng före Södra Dal. Fyra matcher kvar för RBK. Samtliga ganska svåra.

Välj bland 300 brudklänningar

Jag sitter och bläddrar i bröllopstidningar som min bröllopsmentor och tillika lagkamrat Tina gav mig igår. Det finns många olika varianter på klänningar och frisyrer och blommor och kavajer och smoking och slips och vitguld och diamanter och scarf och tårtor och pärlor och brodyr och frack och väst och vit, benvit, gräddvit, bruten vit, beige, guld och brudtärnor och rosa och ljusblå och förföriska underkläder ska man tydligen orka med att utnyttja när den jobbigaste men bästa dagen i sitt liv är slut.

Jag orkar inte med att fixa allt det där. Ge mig en klänning, sätt upp håret och plocka en blomma till mig så kör vi. Så känns det just nu. Samtidigt som jag kanske kommer känna mig skabbig och besviken när jag väl står där den 28 juli och inte är lika fin som alla andra då de gifter sig.

Det blir så stort fokus på alla förgängliga detaljer och det känns mycket stressigt.

As horas

112590-956

Jag sitter och lipar till den underbara
filmen Timmarna som gick på tv igår. Jag har inga andra ord än underbar, den gör ont. Michael Cunningham, som skrivit boken som filmen är baserad på, gjorde ett mäterligt arbete då han knåpade ihop alla delar.

Har du inte sett Timmarna så gör det och har du inte läst Virginia Woolfs Mrs Dalloway så gör det.

Scenen där Virginia Woolf berättar vart vi kommer när vi dör har spökat hos mig sedan jag såg filmen första gången för några år sedan. (Spela fram till halva klippet, där den lilla flickan sitter med en död fågel under ett träd.)