En sak till...

En annan sak som jag gillar med Montecore är hur författaren gör sig hörd då och då. Inte för  jämnan, men ibland gillar jag böcker där en hístoria förs fram på vanligt sätt men ibland sticker författaren in små kommentarer eller meningar där man märker dennes närvaro. Det kan förstöra en stämning men det kan också ge effekten att det känns som om författaren sitter och läser bredvid mig. Att hon eller han är där. Så är det i Liftarens guide till galaxen och ännu tydligare i Kjaerstads Rand. En annan likhet med dessa två böcker är att Montecore för fram tokiga idéer, saker som inte finns med i en mer poetisk bok.

Vad är väl språk om inte dyrkars lås till dom nycklars dörrar där olika människors själar bor (eller vilar)?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback