STILLNAT LJUS

Älskade barn
Marianne Fredriksson

Sara tipsade mig om Älskade barn och det tackar jag för. Den är riktigt fin. Tunn och lätt som en slöja trots att den går på djupet och får läsaren att se sina egna relationer och hur de påverkar. Fredrikssons språk är utsökt med vackra, talande beskrivningar av både natur och känslor. Sidan 75:

De for slingrande vägar över stubbade blekgula åkrar, genom flammande alléer och förbi kungshögarna där de okända vikingarna sov sin tusenårssömn.

Jag älskar hur meningen slutar hos gravhögarna. Den byggs upp med ett klasskiskr svenskt sensommarlandskap och klingar ut i evigheten, liksom. Lite senare på samma sida står det så här:

Det luktade höst svamp och vemod.

Vemod. Det vackraste ordet i svenskan som beskriver så mycket.

Hade jag en betygsskala hade boken fått fem tassavtryck av fem möjliga.