STILLNAT LJUS

För ett tag sedan skrev en bloggare och krönikör där ute i cyberrrymden lite elaka saker om mig. Innan jag blev tipsad om att han skrivit dessa saker hade jag ingen aning om att han existerade och han borde därför inte känna till mig närmare än de krönikor jag skrivit på innebandymagazinet.se, möjligtvis kanske han hittat till den här bloggen men ämnena här borde inte intressera honom nämnvärt.

Därför blev jag otroligt besviken över det han skrev. Att jag var en journalistpraktikant och att jag skrev dåligt. Lite arg på honom blev jag givetvis, men mest besviken över människans lilla hjärna som så gärna producerar hat och avundsjuka mot andra människor. Vad har vi som ensilda individer för rätt att över huvud taget klanka ner på andra på det viset?

Att just denna situation rör en så liten och obetydlig idrott som innebandy gör det hela dessutom ännu värre. Det finns fler exempel på onödiga personliga påhopp och hat mot andra lag på bloggar och forum här på nätet.

Alla har rätt till en åsikt. Visst. I sportkrönikor sågas ofta lag och tränare. Men det finns en skillnad på det Jonas Karlsson och Patrick Ekwall säger i tv-sporten och att specifikt förlöjliga en annan människa eller ett lag.

Jag stör mig ganska mycket på dessa två sportherrar. Men skulle aldrig få för mig att uttrycka detta i ett forum där vem som helst och hur många som helst kan se det. Magnus an få höra det hemma i soffan, längre ut når det inte.

Jag kommer inte länka till de forum och de bloggare jag menar eftersom jag dels inte vill hänga ut dem som dåliga människor och dels inte vill öka besökarantalet hos elaka tungors bloggar.

Igår gick Shakespeare in love på Kanal 9.

Jösses, så bra jag tycker den är. Jag får rysningar när jag hör repliker från Romeo och Julia så det kanske inte är så konstigt egentligen. Jag älskar filmens underbara referenser till Trettondagsafton också.

Ikväll kommer Magnolia på SVT 2.

Se den!

Bild: Bio.nu

Jag var på Mel Gibsons Apocalypto igår. Den var sevärd, men inte mer. Manuset hade brister och den historiska faktan som jag hade hoppats skulle komma fram var minimal. Filmen utspelar sig då Mayariket då det håller på att gå under och följer unge Jaguar Paw då han flyr genom djungeln. Typ.

Mel Gibson är en man som gillar att skildra historien genom brutalt våld; Braveheart, Passion of the Christ och nu Apocalypto. Halsar skärs av, huvuden kapas och blodet sprutar stup i kvarten. Det blir lite, lite för mycket. 

Angående manusets brister så fanns det mycket att fundera över hur det egentligen gick till. Avstånden i regnskogen var inkonsekventa, jag undrade över vad som hände med några personer, vars öde lämnades åt fantasin. Därtill fanns en del löjliga scener, när spanjorerna landstiger eller när ett barn föds i vattnet exempelvis.

Många inom Kristdemokraterna gillar inte att socialminister Göran Hägglund vill att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort.

I Sverige har vi fri abort till 18:e veckan och i många andra länder går gränsen vid 12:e veckan. Och så finns det länder som Polen där det nästan är helt förbjudet. Kritiker till Hägglunds förslag menar bland annat att Sverige med en sådan lag skulle förlänga andra länders tidsgräns, eftersom kvinnorna kan åka hit och genomföra aborten. Abortturism är ett ord som nämnts.

Jag ser gärna att Sverige blir känt för abortturism. Om det kan hjälpa kvinnor i andra länder så skiter jag i vilket rykte landet får. Det är väl dessutom bara positivt att andra hör att landet är öppet och frisinnat och humant.

Läs mer här och här och här.

Niklas Jihdes omtalade krönika där han menar att zorro-finten är innebandyns död, typ håller jag med om. Jag gillar inte zorro heller, det ser asfräckt ut men inte under spel tack.

Jihde har fått mothugg för krönikan vilket är löjligt.

Det är inte helt ovanligt att överdriva något i krönikor, för att väcka debatt, provocera och synas.

Ungefär som när JämO ville att Sverige skulle bojkotta fotbolls-VM i protest mot den väntat ökade prostitutionen i Tyskland under turneringen. Klart Borgström inte trodde att svenskarna skulle stanna hemma, men han fick igång en debatt om ämnet.

Jag läste precis några rader i Vitryssland - 89 millimeter från Europa som jag vill dela med mig av. Det handlar om följderna av Tjernobyl-olyckan och cancersjuka barn. Författaren Kjell Albin Abrahamsson besöker, precis som jag gjorde i höstas, ett sjukhus utanför Minsk.

På den stora barnavdelningen i Minsk slogs jag än en gång av det karekteristiska som gör Tjernobyl-barnen så lika varandra.Det beror på skalligheten, den slocknade blicken, det vänliga leendet. 

Precis så där var det. Barnen var så vänliga och log medan ögonen var tomma och oerhört sorgsna. Och så skalligheten som alltid förknippas med cancesjuka barn, de som drabbas av Tjernobyl i synnerhet.

Vet du inte så mycket om vad som hände efter Tjernobyl så läs på. Det är intressant och skrämmande läsning full av skräckfilmsbilder.

Vitryssland - 89 millimeter från Europa av Kjell Albin Abrahamsson är en början.
Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl likaså.