Andas ut
Igår kunde min kära lagkamrat Jasmine sätta ord på en känsla jag haft hela denna säsong. När jag släpper de höga krav och den press jag har på mig själv, då spelar jag bra innebandy. Det är egentligen ganska självklart, men jag behövde tydligen höra någon säga det till mig för att jag skulle förstå varför den jag varit ganska dålig denna säsong.
Med målsättningen att vinna serien satte jag upp för höga krav på mig själv helt enkelt. Och då är det inte helt ovanligt att det låser sig i spelet.
Den här veckan, då vi har en kvalmatch kvar som inte gäller något för oss annat är äran, har jag haft så otroligt mycket roligare under tvåmålsspelet på träningen.
Vad ska jag dra för slutsats av det här nu då?
Kanske är det dags att spela i ett lag som inte siktar på serieseger i division ett. Typ RBK nästa år kanske?
Kändes väldigt skönt att höra igår på träningen att det är fler som har samma känsla inför nästa år. Tror verkligen det kan bli kanon! Tror dessutom det är fler (mig själv inräknad) som spelar bättre och har roligare utan den där prestationsångesten hängandes över axlarna!
Hoppas på en lika kul träning idag och ett skönt avslut på söndag!
(Oj vad långt det blev) :) Kram!
Ja, precis, det var så skönt att många kände nästan som jag. Man kan satsa på att vinna matcherna, inte serien. Det kan bli hur kul som helst.
Du e la go!