när luften är så lätt
Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan när hon ska knycka tant Bergs cykel imorse när jag krånglade upp min cykel ur källarförrådet. Efter en del svordomar fick jag till slut upp den och pumpat däcken. Min fina cykel.
På bilden kan man skymta mina fina, blå vårskor från Laredutten. Fast det är klart, det är vår baby, vem behöver skor? Shit, va jag gillar den låten.
Kommentarer
Postat av: Marianne
din bloggis hamnar lätt bland mina favoriter, så mysig! :)
länkar din blogg på min, om det är lugnt förstås.
Postat av: Åsa
Tack, vad snällt. Det är okej.
Trackback