Resa, Amanda, jag skall

Jag älskar många poeter och Stagnelius är sannerligen en härjad man som tar plats i mitt lyrikhjärta. Följande rader har nog mången elev tragglat sig igenom på svenskalektionerna och när jag gjorde det föll jag pladask. Dels för romantiken, mystiken, smaärtan och allt det där. Men också för att raderna porlar fram som en kristallklar och iskall bäck. Den är mästerligt komponerad:



i blomman, i solen
amanda jag ser
kring jorden, kring polen
hon strålar, hon ler
i rosornas anda
i vårvindens pust
i druvornas must
jag känner amanda



Han har så många bra inledningar på sina dikter också. Det kryllar av one-liners. Där finnes icke en mer genialisk titel/inledning än Se blomman! På smaragdegrunden...


Mitt deltidsknog som vaktmästare ger, som synes, utrymme till en hel del annat än enbart vakmästrandet. Korsordslösning, lyrikläsning och en del nätsurfning.




Kommentarer
Postat av: Emil

Jaså det var en riktig dikt, det?

Kommer mest ihåg den från när Lille Skutts hund var kär i en annan hund. Som ju hette Amanda förstås. Minns att jag tyckte det var löjligt. Även hund-tjejer var ju läskiga på den tiden.

E.

PS Vad hette Lille Skutts Hund? EB

2008-01-18 @ 09:04:19
Postat av: Åsa

Ja just det, Amanda minns jag också. Lurvas hette hunden.

2008-01-18 @ 09:45:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback