STILLNAT LJUS

Som så många andra läste jag Trägudars land av Jan Fridegård i grundskolan (ingick den i läroplanen mån tro?). Sedan dess har jag länge varit övertygad om att boken heter TRÄLgudars land. Den handlar om trälar liksom. Och trälarna hade ju ofta andra gudar när deras ägare började kristnas. En logisk titel som jag dock börjat betvivla de senare åren.  Igår när jag köpte boken på Myrorna var jag tvungen att titta en extra gång; vad heter den egentligen?

Nu läser jag den igen och väntar med spänning på om jag ska tycka att den är lika bra som jag tyckte då.

- Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult, nynnar jag i bilen på väg till Ikea.
- Vem har gjort den? frågar Magnus.
- Bellman.

Tystnad.

- Men vem har översatt den?
- Översatt? Vadå, från svenska till svenska?
- Var Bellman svensk?
- VISSTE DU INTE ATT BELLMAN VAR SVENSK?
- Jooo...


Visst är det kul att göra narr av sin man. Tusentals år av kvinnorförtryck gör det möjligt.

Vi har haft svårt att hitta ett snyggt soffbord till vårt nya vardagsrum och därför blev det till slut två trökiga Lack från Ikea i väntan på det perfekta bordet. Men även ett av de vanligaste borden från Ikea kan bli fina om man länsar Emmaus på keramik och ägnar en eftermiddag åt att fundera ut exakt hur alla fina vaser och kärl ska stå.

Vi är snart klara med en uppfräshning av vardagsrummet och jag är så glad över att ha fått upp många av min favoritbilder och -konstverk i fina ramar på fina platser i rummet. Carl Larssons Pontus på golvet en av favoriterna som äntligen fått plats hos oss. Visst är den fin?

Jag har jobbat på ett kontor som ligger mitt inne i stan i några veckor och har haft jättehärliga luncher på Kungstorget. Idag satt jag utanför 14 kvadrat och åt goda kycklingspett med en jordnötsås som var full av mumsiga jordnötsbitar. Jag betraktade ruljansen i grönsaksstånden på torget, blev otroligt sugen på hallon och såg den största fiskmås jag någonsin sett.

Om man tar lunch lite tidigare än den värsta ruschen kring tolv så är det lugnt och skönt på 14 kvadrat och idag tog personalen en kort rast samtidigt som jag åt. Den lille asisaten som jämt slavar svettigt vid pannorna kom ut med två tjocka brödskivor med ost på. Han måste vara hur trött som helst på thaimat.  

Sedan tog jag en promenad i Kungsparken och lade märke till hur det slitits upp stigar in i flera av buskagen. Nog har jag också slitit upp dessa stigar då jag vid flera tillfällen kissat i buskarna under rusiga utekvällar.

Nu ska jag ta ytteligare lite paus och sätta mig på taket där man har utsikt över centrala Göteborg, spana mot Ullevi och tänka på Bruce.

Jag har en ny bokhylla. Det är underbart att äntligen ha en ordentlig bokhylla. Den är givetvis full av vackra böcker. Men där finns också plats för stilleben. I övre, högra hörnet finns den här kvartetten av fina saker. En sak är inte second hand, kan du gissa vilken?

Jag lyssnar gärna på ljudböcker när jag jobbar, syr, målar, inte har något att göra. Tyvärr har jag ont om dem och har hört Da Vinci-koden fyra gånger, Änglar och demoner tre gånger och just nu kör jag Riket vid vägens slut för andra gången. Jag har precis passerat det stycke där Arn och Cecilia återser varandra efter 20 långa år. Håret på armarna står upp än. Vad bra det är när litteratur förmedlar känslor. Puss på dig Jan Guillou.

Mitt mest känslosamma litteraturögonblick är när Kristina dör i Utvandrarna-eposet. Fy fan.

(Inte när hon dör men ändå):

Kristina: Di bakar präktigt vettebrö i Amerika

Karl Oskar: Här äter di vettebrö i söcknan också!

Kristina: Här vimlar mä folk överallt! Kan vettebröen verkligen räcka till alla?

Gräset och blommorna - här landar vi.
Gräset har en grön chef.
Jag anmäler mig.

Tranströmer


Jag måste trycka upp en I ♥ Haiku -tischa. I would wear it every day.

Jag håller på att pyssla ihop en samling av mina favoritbilder i miniatyr att ha på vägen vid min nya läshörna. Hittade ett gäng riktigt härliga planscher med Det sjunde inseglet. Vet inte hur jag ska kunna välja bland dem. Men det blir nog den tyska. Kanske.