STILLNAT LJUS

Jag lyssnar gärna på ljudböcker när jag jobbar, syr, målar, inte har något att göra. Tyvärr har jag ont om dem och har hört Da Vinci-koden fyra gånger, Änglar och demoner tre gånger och just nu kör jag Riket vid vägens slut för andra gången. Jag har precis passerat det stycke där Arn och Cecilia återser varandra efter 20 långa år. Håret på armarna står upp än. Vad bra det är när litteratur förmedlar känslor. Puss på dig Jan Guillou.

Mitt mest känslosamma litteraturögonblick är när Kristina dör i Utvandrarna-eposet. Fy fan.

(Inte när hon dör men ändå):

Kristina: Di bakar präktigt vettebrö i Amerika

Karl Oskar: Här äter di vettebrö i söcknan också!

Kristina: Här vimlar mä folk överallt! Kan vettebröen verkligen räcka till alla?