it's on
Första matchen med nya gänget är avklarad. Det blev vinst med 7-2 mot någon form av Pixbo. Vilka var det egentligen? Deras division 2-lag tror vi, men vem kan vara säker? Det var ett hav av unga blondiner i alla fall.
Det största traumat för mig att byta lag har varit att nummer nio är upptagen. Idag klistrade vi på en tejp-etta efter nian på min gamla tröja vilket föranledde Chrille att fråga om 1991 var mitt födesleår. Jajemän, svarade jag och började fundera över om jag inte ska forstätta med 91:an och låtsas vara tio år yngre än vad jag är. Hur var det nu Suss? Jag är förvånansvärt pigg för att se så schleten ut?
Nåväl, jag har inga probs med att vara tväräldst i laget så länge jag inte blir påmind om det hele tin.
Det var jävligt kul idag i alla fall.
Tillfället gör tjuven, bollen är rund och andra klyschor, på er!
hej du gamle tibetan
- Hallå?
- Hallå? Mamma? Var är du?
- Jo, jag är här i Tibet.
Morsan är i Tibet vettu. Syrran är på Borneo. Själv passar man katten i Älvängen. Men jag är inte bitter. Jag ska ju till Polen om några veckor.
kval 2010
Jag har fortfarande inte ens bestämt vilken sida jag ska stödja i valet i år. Jag kommer dessutom vara i Polen på valdagen så jag måste poströsta i förtid och därmed bestämma mig ännu tidigare. Valkval!
I Valbarometern på SVT:s hemsida fick jag högst på
Feministiskt initiativ (yes!)
och
trumvirvel
Sverigedemokraterna.
Hur fasen går det ihop? Mest vänster och mest höger. Det går inte ihop. När det gällde samtliga andra partier så sympatiserade jag ungefär lika mycket med alla. Ingen stack ut varken neråt eller uppåt.
Nä. Jag känner mig förvirrad.
Med föräldrar som växt upp på landsbygden var vårt hem ganska centervridet. Hemma användes "sosse" nästan som ett skällsord.
Men nu lutar det år att jag ska rösta på just sossarna, ett parti som jag aldrig trodde jag skulle gilla. Jag menar heja svettiga Bodström!
Men jag kan lika gärna kryssa Gudrun eller Andreas Carlgren eller Marit Paulsen.
Ja, ni hör.
Valkval, baby.
ajämbäkk
Och vi börjar såklart med favoritämnet floorball i ett något sammanfattande inlägg.
Tre veckor in i min division 2-karriär och det känns fortfarande helt rätt. Förutom våra crappy träningstider. Träningen på onsdag är inställd och jag är glad!? Why? Jo, vi tränar till fucking 22.30. Och jag som vill bädda ner mig i sängen vid 21.00 på vardagar. Suck och ve.
Vi hade någonslags hemmaträningsläger i helgen med jordens svettigaste fys igår. Jag kände mig bakfull när jag kom hem. Trött, tom och illamående.
En sak jag måste vänja mig vid i division 2 är att ha Göteborgs innebandyförbund som närmsta chef istället för SIBF. Detta förbund som är mästare på särskrivningar och kilar stadigt med Pixbo. Ja, nu drog jag opp de där gamla konflikterna igen. Sorry, men sant.
Men mitt enda riktiga problem med innebandyn just nu är att alla matchtider har inte kommit ännu. Man förväntar sig att serien drar igång om cirkus en månad men exakt när vet vi inte ännu. Good to know you would think.
Ikväll är det träning i Svingeln och jag vill med denna come back i stans mesta hall återge en coverlåt som jag publicerade i Snurrfintens begynnelse för några år sedan (melodi Imorgon är en annan dag):
Imorgon är jag i en annan hall
Det finns en sporthall som jag går till ibland
den heter Svingeln och den gör vad den kan
för att få mig att svettas mer och mera
så jag stannar hela kvällen
för det är det bästa av ställen
Kom, så länge hjärtat slår
Kom, så länge innebandy är ball
Svingeln är min bästa hall
Kom, så länge lysröret ler
Kom, så länge pusten ger och tar
så fort som jag springer,
Svingeln är min bästa hall
Där finns ett gym och ett skabbigt café
och en ojämn sarg som brukar va med
när jag spelar och längtar efter mera
så jag stannar hela kvällen
för det är det bästa av ställen
Ref.
Träningstiden är som ett timgals i min hand
där sekunder och minuter blir till år
jag vill bara göra mål
Ref. tills man tröttnar.
Fan vad dåligt. Jag ska skriva en ny version.
if you live it off the wall
Hanna och Suss och jag planerar en aw om några helger då vi har en lucka i innebandyhetsen. Hanna och Suss fastslog snabbt att de ska "dra en raggarrunda". Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt, vilket föranledde följande ord:
- Då tar jag med mig en bok.
Suss ringde och frågade om jag skulle med ner till Båstad i lördags. Hon hade tänkt mig som ett bihang på Pepes. Trevligt, tänkte jag:
- Då kan jag hålla din väska när du hånglar.
Hur ser jag på mig själv?
laglös
Visserligen har jag funderat en hel sommar men det känns ändå som om jag hoppat ut för ett stup och vet inte riktigt var jag landar. Jag sa upp mig från innebandyn i måndags.
En utomkroppslig upplevelse måste jag säga. Det trodde jag inte i våras men jag vill inte vara back och vill tränarna inte ha mig som center eller forward så kanske jag kan få vara det i IBK Göteborg i division 2. Men just nu är jag laglös eftersom IBK inte spikar sin trupp förrän efter träningslägret. Det har inte hänt under många tillfällen i min karriär. Som sagt, man svävar omkring och kan landa var som helst.
Det är kul att vara back, men att gå tillbaka till att bli en osäker gröngöling från att ha varit säker på sin roll i laget kändes inte alls bra så här på ålderns höst. Jag är ju en av de som spelat längst i laget och kaxigt talat kan det inte finnas asmånga spelare där ute som har gjort fler division 1-matcher än jag. Jag vill kunna utnyttja den rutinen istället för att liksom börja om.
Jahapp. Så var det med det. Tio år i ettan är poff! över.
Jag har ju hört att det finns ett liv utanför innebandyn. Fast helt och hållet vågar jag inte prova detta liv. Jag älskar ju fortfarande att jaga vit plastboll. Så jag ska försöka ta en plats i IBK Göteborgs trupp i division 2. Jag har aldrig spelat i division 2 så det blir en ny erfarenhet.
Men tills dess; oklart.