de aderton
(Tar fram miniräknaren.)
Blir det en artonde höst med en slarvigt hookad rightklubba i händerna?
Om ingen oförhappandes händer - ja.
Så i måndags drog pre-försäsong 2010/2011 igång.
Kul.
tuut i luren
Det var riktigt jobbigt.
Så kommenterade min syster Vasaloppet.
Och jag har bestämt mig för att aldrig åka. Om man efter ett Vasalopp, som man innan tänker är helt jävla asjobbigt, tycker att det var jobbigare än så - då avskräcker det mig.
evening stats
Lite andra sjuka siffror från herrarnas match igår:
Publiksiffra: 13
Resultat: 7-18
För övrigt hade jag noll utvisningsminuter under säsongen som just passerat. Notera. Nolla.
veckans klyscha
Jag som har idrottat i tusentals år har hört dem alla. Och jag är så trött på't. Det finns nog inget som en tränare eller lagkamrat kan säga som jag inte hört förut. Veckans klyscha är "Om jag gör någonting så vill jag göra det till 100 procent".
Och sedan följer oftast att det är osäkert om den som sagt dessa bevingade ord verkligen kan ge 100 procent just nu, eller nästa säsong, och därför kanske ska avsluta sin karriär eller ta time out (som är en annan klyscha vilken jag kräks varje gång jag hör).
Senast är det den annars så älskvärda Anja Pärson som drog fram den gamla hundraprocentarn efter bradgbronset (BB): Alla som känner mig vet att jag inte kör 80, utan 110 procent.
Om jag ska spela innebandy nästa säsong så kan jag till 100 procent säga att jag inte kommer vara 100 procent hela tiden. Jag kan ha huvudvärk, vara dålig i magen, ha nytt blad på klubban, irritera mig på tränaren, ha ont i hälsenan, und so weiter. Men det är klart att jag alltid ger det man har just den dagen. Men dra fram snacket om 110 procent igen och jag tar mitt pick och pack och blir noll procent.
...
Masquerade 08
Snittarna är förberedda.
Min Mimmi Mus-tolkning är på plats.
Om tre timmar drar årets happening i Svingelns festvåning igång. Jag är klar och löjligt uppspelt.
The IBF Göteborg magical masqurade 08.
Vem kan det vara som har klätt ut sig till Roy?
Månljus över Halland
Igår, efter sista omgången, var min största besvikelse att vi lyckades missa Södra Dal när våra bussar möttes på motorvägen på på dit- och hemresan. (Vi åkte ner till Malmö och de upp till Götet.) Vi stod där med byxorna uppknäppta, beredda på värsta mooningsaktionen, där våra vita skinkor skulle lysa upp hela Halland. Men se då fick vi ett "abort mission" från kaptenen. Vi hade vi redan passerat varandra. Ack, vilken besvikelse.
Stå inte där i dörrahullet och glutta
Finfin tunika från Indiska. Oj så fin den var till och med.
Josefin och jag tog, inte helt oväntat, hem segern i gårdagens Skåne-quiz under bussresan hem från Malmö. Priset var lite smått och gott att smaska på, bland annat tuggummin med gnuggisar. Ingen vidare kvalli på tatueringarna dock.
Go Urshult och hallå loosers
För den som bryr sig om Sveriges största inomhussport har Mika gjort en finfin sammanställning av äventyret i Blekinge.
Grow young
På innebandyplanen finns utrymme för vuxna människor att bli hur barnsliga som helst.
Man springer som en tokstolle efter en boll.
Man har kortbyxor.
Man slåss lite medan kompisarna hejar på.
Man säger dumma saker barnen i det andra laget.
Det finns risk att någon börjar lipa.
Alla får inte vara med.
Listan kan göras lång.
Party pooper
Snurrfinten
snurrfinten.webblogg.se
Om man gillar innebandy kan man numera spana in snurrfinten.webblogg.se.
2-2-1 is the shit
Det är inte direkt knökat på våra träningar men tempot är högt och målen flödar. Det är semestertider men jag kan känna en viss besvikelse gentemot mina lagkamrater som inte är där och inte tycker att det är lika kul som jag att spela. Plus att jag ibland kan bli ledsen eftersom det känns som att vi som är där inte är tillräckligt roliga och härliga för de som inte är där. Jag kommer till träningen för att många av lagkamreterna är så goa men det känner inte alla, uppenbarligen. Synd.
Från Båstad rapporteras att lagen i vår serie blandat och givit av sina insatser. Halmstad imponerade och Malmö provar 2-2-1. Kul att vi inspirerat. 2-2-1 is the shit!
Män i grupp
Det är konstigt det där att idrotten accepterar flator men inte bögar. Ursäkta uttrycket men det kryllar av homosexuella tjejer i tex innebandyvärlden och det är väl ingen som funderar över det eller tar avstånd från det. Men så fort det handlar om män och känsliga ämnen så blir det genast så otroligt komplicerat. Det skojas och pratas om att kvinnor är svåra och invecklade och nyckfulla. Men nog är det likadant med män? Bara att de kör en hårdade stil och "hatar bögar".
Om manliga idrottsmän ska kunna komma ut behövs en förändring i grabbigheten hos män i grupp. De flesta män är inte homofober på egen hand men tillsammans med andra sprids någon slags skräck för att manligheten ska naggas i kanten. Sedan är den stora frågan varför många män blir så otroligt äcklade av homosexualitet? Det kan jag inte förstå över huvud taget - att bli äcklad av kärlek?
Jag drar inte alla män över en kam utan försöker analysera varför bögar inte vågar idrotta under sann identitet. Grabbgängen måste släppa sina kylskåp, öppna dörren och släppa ut fikusarna inom sig.
De e vi som e Pixbo
Gäsp.
Som vanligt är Pixbo proffsiga och kör trevliga presentationer av nyförvärven på hemidan med foton där samtliga blivit tillsagda att titta lite snett, in i kameran eller åt sidan. Hihi, det viskar ambition att orka bry sig om en sån sak på ett idrottsfoto. Pixbo har inte fått några stora stjärnor till sitt lag men har breddat och färbättrat. De har en spännande säsong framför sig med en sylvass tränarstab. Laget är dessutom fullt av unga talanger som kan få sina genombrott i år.
Nu ska jag vara lite patriotisk och tro på tre forna lagkamrater till: Om Camilla Silva får vara skadefri och full av motivation är hon het för årets rookie, större talang har jag aldrig skådat. Även Carro Jönsson skulle kunna powerforwarda sig till en nominering. Slutligen hoppas jag att Diddi kommer tillbaka i gammal fin form.
Å maj gådd
Jag måste bjuda på två blider från Josefins kamera som visar hur kul man kan ha det med andra människor. Först min hysteriskt roliga vän Evelina och jag. Sedan min hysteriska (?) vän Frida och jag.
Skabb luktar det också.
IBF Göteborg rivstartade den nya säsongen, nya namnet och nya laget med ett högt tempo och bra spel. En del knäppa passningar och illa valda dribblingar i det egna slottet får man räkna med i början av inomhussäsongen.
En fråga blir huruvida vi kommer spela 2-2-1 eller 2-1-2. Ett ännu större frågetecken finns kring de nya matchställen. Svart och vitt. Randigt. What's up with that? Tillbaka till Älvstranden 1999. Tillbaka till 30-talets fångdräkter.
Jösses.
Floorball news
Klipp klipp. Klipp klipp. Så ekade det mellan hyreshusen när jag sprang runt Björkekärr i mina nya dojor idag. Äntligen ska jag kunna springa runt och slippa få ont i knäna och hälsenorna och höfterna och tårna för att jag har dåliga skor. Jag svävade fram i dessa.
Mina förra skor var ungefär lika dåliga som många innebandyklubbar är på att uppdatera vad som händer med lagen. Jag vill höra om alla nyförvärv och nya tränare och försäsongen och när första träningsmatchen går av stapeln.
I vår serie, söderettan, kan Surte ta sig in bland topplagen. Trots förlusten av Anna Johansson (Pixbo) har laget stor utvecklingspotential. Färjestaden hade varit kul om de hängde kvar tack vare publikstödet hemma på Öland. Halmstad är tillbaka efter degraderingen från eliten till
Vår ärkefiande Södra Dal har uppdaterat sin hemsida med nyförvären. Bra! Lina Jensen är ett drömförvärv för alla division ett-lag. Ingelstad kommer bli ett mittenlag igen. Likaså Warberg som alltid är farliga men aldrig når ända fram. Malmö är svåsiade och så också Olofström som ska ha en applåd för de fina bilderna från fysträningen på deras hemsida.
Farligast blir givetvis IBF Göteborg som med nytt namn och nya färger kommer vara ett topplag i år igen. Större delen av stommen i laget är kvar och nyförvärven är hetare än någonsin.
Det kommer bli en rolig säsong.
Vad har Umeå som inte Göteborg har?
Bu för tv-avtalet för nästa säsong där inga dammatcher ska sändas. WTF? Zipp, nada, nichts. Det känns absurt. Koko. Jag ser rubrikerna framför mig:
SIBF och SEI tar ett kliv
tillbaka till 1800-talet.
Hur ska det gå för
innebandyn nu?
Om Örjan vill flytta till Götet så finns där ett lag som vann division 1 södra förra året som har det lite trassligt på tränarfronten för tillfället. Under undertecknads ledning utförs försäsongen föredömligt men när det är dags för taktik tryter min vilja rejält.