Man kan alltid vända sig åt svart
Jag sprang ut i den tidiga skymningen
och ville sträcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem
för att inte bränna vid potatisen.
Jag ser en likhet mellan mig
och potatis.
Vid minsta källarljus dessa famlande stänglar.
Sonja Åkesson
Kommentarer
Postat av: ina
så väldigt fin dikt. har inte hört talas om henne innan. får ta och låna något av henne tror jag.
Postat av: Åsa
Gör det, hon diktar mycket mörkt och svårt men väldigt bra
Trackback