Kärleksnästet Arbetsförmedlingen
Nu har jag varit på Arbetsförmedlingen för en information om hur det fungerar där. Jag vet redan ALLT så det var en halvtimma då jag kunde tänka på annat. Jag brukar studera andra människor ganska noga och analysera och fundera över vad, hur och varför. Därför la jag märke till den här situationen:
Längst fram till höger i bänkraderna sitter en ung man som såg ut att vara ganska tuff. Rakad skalle, breda axlar, ja du känner till stereotypen. När han har fyllt i sitt namn på närvarolistan tittar han sig omrking, reser på sig och går fram till en tjej som sitter lite avsides, längst fram till vänster. Hon tittar upp, får ett leende på läpparna och precis när överlämningen av listan sker tappar mannen pennan, som smiter under stolarna. En annan kille plockar upp den och sträcker sig för att ge den till tjejen. Mannen som gått framför alla andra småler och stegar tillbaka till sin plats, till synes oberörd.
Jag fick tre tankar om situationen som jag tyckte var härlig.
1. Den på utsidan tuffe killen måste ha lagt märke till den ensamma tjejen. Märkt att listan inte kom förbi hennes plats och verkligen tänkt på hennes välbefinnande. Han gjorde något så pinsamt som att gå framför en stor grupp av andra människor, mitt i deras blickfång och förbi handledaren som stod och talade, bara för hennes skull.
Han kanske tyckte hon var skitsnygg och hade suttit och sneglat på henne. När listan kom till mig kollade jag om han skrivit något meddelande till henne. Typ: Fika efteråt? Eller sitt nummer. Men tyvärr, inget sånt. Synd.
2. Tjejen sken upp i den där vardagsglädjen man känner när en annan människa gör något trevligt för en. Hon hade kanske tänkt så här innan:
Fan, varför satte jag mig här där ingen annan sitter? Nu gick listan förbi mig. Ska jag våga ropa till mig den när alla andra skrivit på? Nej, jag får gå fram när det är slut och lägga till mitt namn.
Men nu slapp hon våndas.
3. Han som fick krypa under sin stol för att plocka upp pennan - han kanske också tyckte att hon var snygg. Det kanske utspelade sig en liten maktkamp mellan männen? Vem som anstränger sig mest för hennes skull?
Jag log i alla fall, det var så trevligt gjort av den tuffe killen.
Längst fram till höger i bänkraderna sitter en ung man som såg ut att vara ganska tuff. Rakad skalle, breda axlar, ja du känner till stereotypen. När han har fyllt i sitt namn på närvarolistan tittar han sig omrking, reser på sig och går fram till en tjej som sitter lite avsides, längst fram till vänster. Hon tittar upp, får ett leende på läpparna och precis när överlämningen av listan sker tappar mannen pennan, som smiter under stolarna. En annan kille plockar upp den och sträcker sig för att ge den till tjejen. Mannen som gått framför alla andra småler och stegar tillbaka till sin plats, till synes oberörd.
Jag fick tre tankar om situationen som jag tyckte var härlig.
1. Den på utsidan tuffe killen måste ha lagt märke till den ensamma tjejen. Märkt att listan inte kom förbi hennes plats och verkligen tänkt på hennes välbefinnande. Han gjorde något så pinsamt som att gå framför en stor grupp av andra människor, mitt i deras blickfång och förbi handledaren som stod och talade, bara för hennes skull.
Han kanske tyckte hon var skitsnygg och hade suttit och sneglat på henne. När listan kom till mig kollade jag om han skrivit något meddelande till henne. Typ: Fika efteråt? Eller sitt nummer. Men tyvärr, inget sånt. Synd.
2. Tjejen sken upp i den där vardagsglädjen man känner när en annan människa gör något trevligt för en. Hon hade kanske tänkt så här innan:
Fan, varför satte jag mig här där ingen annan sitter? Nu gick listan förbi mig. Ska jag våga ropa till mig den när alla andra skrivit på? Nej, jag får gå fram när det är slut och lägga till mitt namn.
Men nu slapp hon våndas.
3. Han som fick krypa under sin stol för att plocka upp pennan - han kanske också tyckte att hon var snygg. Det kanske utspelade sig en liten maktkamp mellan männen? Vem som anstränger sig mest för hennes skull?
Jag log i alla fall, det var så trevligt gjort av den tuffe killen.
Kommentarer
Postat av: Josie
Härlig iakttagelse :) Tur att det finns modiga, trevliga och omtänksamma) människor.
Postat av: Åsa
Ja, det var så jag kände för den här killen.
Trackback