it's on
Första matchen med nya gänget är avklarad. Det blev vinst med 7-2 mot någon form av Pixbo. Vilka var det egentligen? Deras division 2-lag tror vi, men vem kan vara säker? Det var ett hav av unga blondiner i alla fall.
Det största traumat för mig att byta lag har varit att nummer nio är upptagen. Idag klistrade vi på en tejp-etta efter nian på min gamla tröja vilket föranledde Chrille att fråga om 1991 var mitt födesleår. Jajemän, svarade jag och började fundera över om jag inte ska forstätta med 91:an och låtsas vara tio år yngre än vad jag är. Hur var det nu Suss? Jag är förvånansvärt pigg för att se så schleten ut?
Nåväl, jag har inga probs med att vara tväräldst i laget så länge jag inte blir påmind om det hele tin.
Det var jävligt kul idag i alla fall.
Tillfället gör tjuven, bollen är rund och andra klyschor, på er!
ajämbäkk
Och vi börjar såklart med favoritämnet floorball i ett något sammanfattande inlägg.
Tre veckor in i min division 2-karriär och det känns fortfarande helt rätt. Förutom våra crappy träningstider. Träningen på onsdag är inställd och jag är glad!? Why? Jo, vi tränar till fucking 22.30. Och jag som vill bädda ner mig i sängen vid 21.00 på vardagar. Suck och ve.
Vi hade någonslags hemmaträningsläger i helgen med jordens svettigaste fys igår. Jag kände mig bakfull när jag kom hem. Trött, tom och illamående.
En sak jag måste vänja mig vid i division 2 är att ha Göteborgs innebandyförbund som närmsta chef istället för SIBF. Detta förbund som är mästare på särskrivningar och kilar stadigt med Pixbo. Ja, nu drog jag opp de där gamla konflikterna igen. Sorry, men sant.
Men mitt enda riktiga problem med innebandyn just nu är att alla matchtider har inte kommit ännu. Man förväntar sig att serien drar igång om cirkus en månad men exakt när vet vi inte ännu. Good to know you would think.
Ikväll är det träning i Svingeln och jag vill med denna come back i stans mesta hall återge en coverlåt som jag publicerade i Snurrfintens begynnelse för några år sedan (melodi Imorgon är en annan dag):
Imorgon är jag i en annan hall
Det finns en sporthall som jag går till ibland
den heter Svingeln och den gör vad den kan
för att få mig att svettas mer och mera
så jag stannar hela kvällen
för det är det bästa av ställen
Kom, så länge hjärtat slår
Kom, så länge innebandy är ball
Svingeln är min bästa hall
Kom, så länge lysröret ler
Kom, så länge pusten ger och tar
så fort som jag springer,
Svingeln är min bästa hall
Där finns ett gym och ett skabbigt café
och en ojämn sarg som brukar va med
när jag spelar och längtar efter mera
så jag stannar hela kvällen
för det är det bästa av ställen
Ref.
Träningstiden är som ett timgals i min hand
där sekunder och minuter blir till år
jag vill bara göra mål
Ref. tills man tröttnar.
Fan vad dåligt. Jag ska skriva en ny version.
laglös
Visserligen har jag funderat en hel sommar men det känns ändå som om jag hoppat ut för ett stup och vet inte riktigt var jag landar. Jag sa upp mig från innebandyn i måndags.
En utomkroppslig upplevelse måste jag säga. Det trodde jag inte i våras men jag vill inte vara back och vill tränarna inte ha mig som center eller forward så kanske jag kan få vara det i IBK Göteborg i division 2. Men just nu är jag laglös eftersom IBK inte spikar sin trupp förrän efter träningslägret. Det har inte hänt under många tillfällen i min karriär. Som sagt, man svävar omkring och kan landa var som helst.
Det är kul att vara back, men att gå tillbaka till att bli en osäker gröngöling från att ha varit säker på sin roll i laget kändes inte alls bra så här på ålderns höst. Jag är ju en av de som spelat längst i laget och kaxigt talat kan det inte finnas asmånga spelare där ute som har gjort fler division 1-matcher än jag. Jag vill kunna utnyttja den rutinen istället för att liksom börja om.
Jahapp. Så var det med det. Tio år i ettan är poff! över.
Jag har ju hört att det finns ett liv utanför innebandyn. Fast helt och hållet vågar jag inte prova detta liv. Jag älskar ju fortfarande att jaga vit plastboll. Så jag ska försöka ta en plats i IBK Göteborgs trupp i division 2. Jag har aldrig spelat i division 2 så det blir en ny erfarenhet.
Men tills dess; oklart.
la sportif
Fint.
Och vi inleder med derby mot Älvstranden som är tillbaka i gammal god randig form, ja. Var det senast det blev 0-0 mellan oss eller? Kul match.
angående ikväll
RIBBAN! HAN MISSAR STRAFFEN! O, MY GOD WHAT IS HAPPENING? ALLT SKITER SIG FÖR GHANA!
Lasse Granqvist, en anledning till att älska public service.
Mossliket gör ett dödsryck så här i bloggtorkan
Själv vill jag faktiskt erkänna att planering är en sak som jag är bra på. Allt är tydligen inte svart inom mig. Jag har alltid ätit bra, varit hysterisk med att få sova 8 timmar, inte supit skallen av mig varje lördag und so weiter.
Kolla på min frukost idag liksom: hirsgröt med linfrön, solrosfrön, valnötter, gojibär (I ♥ superfruits), banan och äpple. Och så fick jag plats med lite mjölk i skålen, fast jag gillar inte mjölk men annars hade det blitt litte törrt.
21.30 vill jag ligga i sängen, redo att sova. Det är lite svårt när träningen slutar 21.00, tur att jag bor en armlängd från hallen. 21.35 börjar The Office på Comedy Central och när det är slut 22.00 är det perfekt att släcka och söva. Just i tisdags sprack detta när jag zappade igenom de andra kanalerna och hittade Mosslikens gåta på Viasat History. Ett program helt i min smak.
Så tro't eller ej men just det där med planering känner jag mig nöjd med. Något måste ju även jag få vara bra på i denna annars så hårda värld.
Ikväll gör vi ett sista dödsryck innan juliuppehållet. Min hälsena har dock tagit time out, sjukskrivit sig och jag måste nog inse att jag bör vila den för att den ska sluta pocka på uppmärksamhet.
8.50, vilket är ett jättebra resultat... i längdhopp
Torres går bredvid Grichting och tittar på honom och tänker "Vem är det där? Grichting, han har jag aldrig hört talas om, han är så himla bra".
Torres är sur på sig själv bland alla fräknar vid näsa och öron i sitt ansikte.
Ut till den frisyrgeléfyllde Xavi.
Olsson: En grönsiska hade kunnat skjuta lika hårt.
Edström: Ja, ungefär.
Olsson: Fast inte träffat mål, antagligen.
Edström: Han hade skjutit över.
Olsson: Upp mot nästet i elljusstolpen.
Schweizarna har respekt för Jesús Navas, inte bara för förnamnet utan också för att han är duktig.
Olsson:Där kommer inlägget mot närmsta schweiziska ben.
Edström: Fantasilöst.
Olsson: Det är som en marknadsplats i öknen - det händer inget.
Målvakten ligger som ett stiliserat hopplöshetstecken.
in your face intervaller
Från Jannice 25-årsfest i Skatås för två år sedan. Visst älskar man detta
härliga friluftsområde så mycket att man är där 24/7...
Jag missade säsongens första Skatås-pass igår. Gött!
Annars har kryssjakten börjat på gymmet. Vi kryssar av oss på en lista och för en flitig gymmare är det viktigt att ha så många kryss som möjligt IFALL tränarna skulle kolla den. Och jag som gick in många gånger utan att kryssa mig i våras då det inte var någon i receptionen när jag kom. FAN.
en minirevolt
Så när Sivan & Co kom med en halvårsförbrukning linser med styrka -10 blev jag ganska asförbannad. De tyckte väl att jag skulle bli bättre om jag såg bollen i superduperskärpa.
Jag analyserar denna mardröm som en dold protest mot tränarna.
Jag har inte orkat bry mig eller förfärats av de fyskrav vi har fått i år. Det är ju görbra att vi ska vara ordentligt vältränade när vi spelar i näst högsta serien. Det har jag ju alltid eftersträvat. Hurra för fysprofilen!
Men att vi ska köra statisk magträning genom flera minuter i plankan, det håller jag inte med om. I en lista över rätt bra saker som vi ska klara av så gömmer sig denna fadäs. Om man ska vara snabb på plan så ska man ju ha goa, explosiva magmuskler. Inte statiska. Kolla på hundrameterslöparna och hur de jobbar med magen.
Drömmen var nog en protest mot detta. Jag är liksom egentligen pyttelite upprörd och någonstans måste det få uttryckas och det blev en irriterad dröm.
Men mer än så orkar jag inte bry mig faktiskt. Jag börjar bli för gammal.
P.S.
När jag var ett riktigt kent-fan så hette jag revoltIX på forumet på kent.nu. Revolt nio alltså. Vilket var en blandning av en bra kentlåt och min bästa siffra. En parantes i mitt liv bara.
kunskap lönar sig
Igår, nära 20 år efter mitt första möte med den amerikanska geografin, fick jag användning för denna kunskap. Äntligen.
Vi provade på min favvospsort med innebandyn; frågesport.
Jag fick även användning för min supernördiga kunskap om Sveriges historia och regentlängd.
Kunskap är bra att ha, till slut i alla fall. Hör ni det kids? Stay in school!
Behöver jag nämna vilket lag som vann frågesporten?
Spellista: Cooper-test
Darin Runaway
Orsa Spelmän Arriwal
Training montage från Rocky
RATM Killing in the name of
Kanske inte den mest indiecreddiga lista man sett men jag ska förklara hur det är tänkt:
Runaway hade vi på matchskivan förra säsongen och den får mig i svår matchstämning. Och det gäller att ladda rejält om man ska orka flåsa runt Cooper-textet på en godkänd tid. Sedan kommer två låtar där musiken liksom lyfter stegen för mig. Hur kan man inte bli sugen på att släpa stockar i skogen och springa upp för en alptopp när man hör Training montage? Och så Killing in the name of de sista minuterna för att få den där ilskan som krävs för att spurta sista varvet.
karlar... can't live with them, doing better without them
Macho Mangan var i Barcelona i helgen. Der var ju tydligen nån fotbollsmatch där som betydde ganska mycket för stadens lag. De vann nån liga eller vad det var. 100 000 firande fans var tydligen en upplevelse.
Fråga:
Varför urartar firandet av en mästartitel i skadegörelse, stenkastande mot polis och gripanden? De var ju glada?
Det är som om Josse och jag skulle vandalisera Svingeln på segerfesten nästa år. Två små knoddar som går lite bärsärkargång till Stad i ljus.
Ser ni det framför er?
Onödigt och knäppt.
back to bäck
Men jag har en förvirrad sommar framför mig.
Go kommunikation vi har i vårt lag va? Man får helt enkelt kolla hemsidan om tränarna vill säga något.
Näää, nu när Frida är med i ledarstaben kan jag inte kritisera dem längre. Va goa de är, gubbarna och Friday.
Bäst i Göteborg sex säsonger i rad.
purple rain
Så här såg det ut i lördags. Jag hängde i ett hörn med Jasse och Nina. Sedan vällde det in tonåringar på Karisma och jag kände för att åka hem. Vilket jag också gjorde och såg att det var gott när jag vaknade på söndag, vilodagen, och var pigg som en lärka i solljuset.
Carro!
Detta måste vara 1996 eller 97. Lite suddigt, men jag jagar Björkner och håller klubban som en vänsterskytt fast jag skjuter åt höger. Inget nytt där. Om jag inte ser fel så är det en go gammal Excelklubba med den där kattklon på spetsen av bladet som var inne ett tag. Och skaftet var ovalt. Jag var blond och hade under en kort tid i juniorerna nummer 99 eftersom en äldre tjej skulle ha nian. Surt. Men sedan dess är nian min för evigt.
på innebandyfronten mycket nytt
Men jag känner sorg över de som inte kommer vara med då. Det vill jag snabbt nämna. Det kommer vara jäkligt knäppt utan Lisa och Frida (som coachy coach visserligen men ändå) och Jannice och Nina och Marre och Jasse. Vårat gäng är borta liksom. Men man får väl vara glad över de nya kompisarna också?
Carro Björkner och jag har mötts på plan många, många gånger sedan urminnes tider. Jag har ett foto från juniortiden då jag i Älvstrandenkläder jagar en Mölnlyckeklädd Björkner i Lundbystrand. Ska försöka rota fram den. Det ska bli hemskans trevligt att få strida för samma sida efter alla dessa säsonger.
Och så får vi ju ytterligare en hårdskjutande högerskytt i Malin Eriksson. Jag har en känsla av att det kan bli jävligt bra det här.
Jo, och så får vi ju ett nygammalt skav som tränare i Godhe. Han är också en sån som jag alltid haft på motståndarsidan.
Och så har vi ju ytterligare lite fler folk på gång och det känns som om vi verkligen får ett kanonlag. Tränare och förening vill något. Hur de ska lösa elitserien ekonomiskt säsongen 11/12 det vetetusan men kul ska det bli att vinna serien en fjärde gång!
Snap.
kan. inte. ta. paus. från. innebandyn.
I förrgår meddelade Surte man man drar sig ur ettan och igår vann IBK Gbg sista kvalmatchen till samma serie vilket man just nu inte har någon aning om huruvida det betyder något eller inte. Är det någon som vet vilket lag som får chansen när ett annat drar sig ur? Hur som helst, tro det eller ej men jag känner med tjejerna i Surte som fick det tråkiga beskedet. För oss som fortfarande älskar att spela innebandy och bryr oss om våra lag är det ett katastrofalt besked. Nu återstår att se om det blir näbbar och klor om favoritspelarna i Surte från oss andra lag i regionen.
Nu ska jag ta en påskaftonslöprunda. Pre-försäsong är ju i full gång här i Torpa. Men, Abbe!, jag behöver nya skor!
vårat gäng tre poäng
Det är väldigt käckt att dra fram när man vill tuffa till attityden i laget eller för att förklara en oförklarlig bänkning.
Fast är är ju precis det det är.
Vem blir drabbad om vårt lag lägger ner sin verksamhet imorgon? Vi spelare, ledarna, kanske någon mamma som tycker att det är kul att kolla när dottern spelar. Från föreningens sida skulle man väl bli lite besviken att man inte klarade att uppnå målet att ha ett lag högt upp i divisionerna men mest skulle det nog svida att betala böter till förbundet för att man drar ut laget ur serien.
Vårt lands BNP påverkas nästan inte alls av de enstaka kronor vi drar in i biljettkassan. Vi är inget företag där 200 personer förlorar jobben om vi lägger ner. Spelarna får inga löner. Vi är inget herrfotbollslag som köper spelare för hundratals miljoner kronor.
Vi håller på för att det är kul att jaga platsboll och för att vi gillar varandra.
Om mina tränare läser detta så kanske de drar tillbaka det där kontraktet på ytterligare en säsong som jag gått med på att skriva under. Men jag är mest med i innebandyn för att jag älskar mina kompisar i laget. Innebandyn har gett mig bästa vänner, kompisar, bekanta, en man, diverse pojvänner innan honom och nu har jag ett tjejgäng som jag träffar några gånger i veckan och har kul med. Nästan varje gång. (Om vi inte har fys.)
Det är en social verksamhet.
tre män i en båt då?
INTE TRE PÅ RAD!
Det spelar ingen roll om man sprungit tre på rad i just det anfallet eller inte. Inte tre på rad är liksom grundbulten i en forwards liv. Råkar man ligga i linje med sina kedjekamrater kan man vänta sig en bänkning eller i alla fall förpassning till tredjekedjan.
Inge Fära
Innan jag lade mig bakom sargen och dog ett litet slag hann jag se A.Lo. genomföra en av de mest fantastiska finter jag någonsin sett. Det var innebandypoesi i sin mest rena och pura form. Jag letar fortfarande efter hakan som jag tappade. Värt att fortsätta en säsong till för att lära mig den.
Och efter att ha sett Pia Sundhage i SVT:s morgonsoffa i veckan har jag insett att hon är min drömtränare. Klok, inspirerande, närvarande och klyschigt nog hård men rättvis. Och dessutom villig att utvecklas som tränare. När hon sa det där om att helheten måste fungera för att en spelare ska kunna prestera så föll jag pladask. Det är annat än att komma till Torpahallen efter en dag i depressionens tecken och höra att man ska "rycka upp sig", "det är lättare om du log" eller "man måste släppa allt annat". Så talar folk som inte ens vill förstå. Men det sa Sundhage att hon vill börja göra.
Heja Pia!
För den som vill ha en tydlig förklaring av serieförändringen inför nästa år; klicka här. Tack Södra D. Ett annat bra inlägg har Aset skrivit här. Det skulle kunna vara jag som skrivit. Jag är en av dem som alltid varit lite för dålig för eliten men mina lag har alltid varit i toppen av ettan. (Vunnit ettan tre gånger men förlorat lika många kval.) En serie mellan eliten och ettan hade passat mig perfekt för fem, sex år sedan. Kanske är de tre ettorna nästa år en förbättring, men jag tror'at när jag ser'at.
Nu: Hälsodryck, ingefära är så äckligt men bra. Sedan: Hela Hälsan. Eller Hela Hälsenan som jag säger. Eller Hela Hälsingland. Å, ska lyssna lite på Horgalåten nu tror jag.
Stopp! Sluta skriv.