STILLNAT LJUS

Fredagseftermiddagen slängde jag bort genom att titta på Sex and the City 2. Gaaah! Så dålig film. Serien gillar jag skarpt tack vare det provokativa och frigjorda, tillåtande attityder, rappa repliker och nytänkande. Det mesta var tillåtet förutom att Carrie borde ha valt Aidan.

Men så kom filmerna som en käftsmäll. Den första var väl okej. Förutom att Big aldrig borde ha fått en andra chans. Å, jag kände så väl igen hans beteende.

Men så kom uppföljaren.

Jag hade läst i recensioner att man ska ta filmen för vad den är. Att det inte inte är verkligt att man kollar film i soffan med sin gubbe i långklänning och Louboutin-skor. Nä, sånt har man ju lärt sig att bortse från när det gäller SATC. Men det fanns en lång rad andra fruktansvärda saker i tvåan.

Man går tillbaka 100 år i tiden och förlöjligar kvinnorna, har fruktansvärda one liners och det sättet man framställer mellanöstern på? Så inskränkt och konstigt. När Carrie stoppade en taxi genom att dra upp burkan och visa lite ben, precis så som kvinnan i den mysiga svartvita rulle de tittat på i början av filmen gjorde, mådde jag riktigt illa. Ska man skratta när Charlotte faller av kamelen? Eller tycka synd om henne när ongarna är jobbiga och hon stänger in sig för att gråta av maktlöshet?

Avslutet som fick mig att stänga av innan det var helt över. Vilken tur att de kommer över sin kris och inte behövde fly undan varandra till deras ANDRA LÄGENHET I NEW YORK SOM BARA STÅR OBEBODD. Naw, vad skööönt. Hur mycket pengar har de egentligen? Mirandra kirrade ett nytt jobb hur lätt som helst i finanskristider. Ett drömjobb dessutom. Plötsligt var allt okej med Charlottes bråkiga ongar. Samantha kan äntligen ta sina tabletter igen och kan fortsätta att stoppa upp klimakteriet och gör "det" på en stor svart jeep. I The Hamptons. Under ett fyrverkeri. I amerikanska flaggans färger. Den fjärde juli. Medan Carrie berättar hur gött det är att vara hemma i gamla goa USA igen. Sicken tur att de fick flyga superlyxförsta klass hem också. 13 timmar i vanlig flygstol hade ju varit döden alltså. Vi andra som korsat Atlanten har ju inte klarat av det förr liksom.


Slutsatsen av filmen var alltså att relationer inte bara är svart och vitt utan innehåller alla färger och toner.

NÄHÄ?

Fan vad besviken jag är.

Min syster kör Vätternrundan i helgen. Gör en film om sådana kvinnor istället.

Spellista 30 minuter terränglöpning:

Filmmusiken till The Piano
Man in the mirror
Milrök
Yeat's Grave
Klinga mina klockor
Brudmarsch från Delsbo

Om man har väldigt tråkigt när man springer, som jag har, då har jag ett väldigt bra tips: Fundera över hur du skulle arra låten som just nu surrar i lurarna i melodifestivalen. Vad skulle man ha på sig och vilka skulle man ha på scen? Jag har aldrig dansare eller kortkort kjol som de flesta tjejerna i festivalen har. Men sedan lyssnar jag ju på bra musik som har något att förmedla och då behövs inga anspelningar på sex för att vinna röster.

Mina favoriter, som skulle bli jävligt bra i melodifestivalen: Viva la Vida och La camisa negra.

När Klinga mina klockor kom igår så fick jag springa ett litet extra varv för den var så bra. Då virvlade sannerligen min lycka i ett vattendrag. Bättre än så kan jag inte uttrycka hur viktig musiken är för mig.

Jag har märkt att jag ofta ser liknelser i mitt liv i Seinfeld-avsnitt. Jag liksom lever för dem. Det är inte så konstigt eftersom Seinfeld är mästarnas mästare bland sitcoms. Otaliga är skämten och plotsen som först användes i Seinfeld och sedan dök upp i andra serier som Vänner och Sex & the city. När Carrie mår dåligt över sitt nya riktnummer i Satc-filmen - det gjordes 15 år tidigare då Elaine i Seinfeld ska byta nummer. Och Elaine gör det såå mycket bättre än Carrie. 

Bara ett exempel. 

Jag har alltid varit väldigt förtjust i typiskt manliga grejer som högtryckstvättar och även att backa väldigt fort med bilen.

David Batra i mitt favoritradioprogram På minuten.

- Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult, nynnar jag i bilen på väg till Ikea.
- Vem har gjort den? frågar Magnus.
- Bellman.

Tystnad.

- Men vem har översatt den?
- Översatt? Vadå, från svenska till svenska?
- Var Bellman svensk?
- VISSTE DU INTE ATT BELLMAN VAR SVENSK?
- Jooo...


Visst är det kul att göra narr av sin man. Tusentals år av kvinnorförtryck gör det möjligt.

Jag håller på att pyssla ihop en samling av mina favoritbilder i miniatyr att ha på vägen vid min nya läshörna. Hittade ett gäng riktigt härliga planscher med Det sjunde inseglet. Vet inte hur jag ska kunna välja bland dem. Men det blir nog den tyska. Kanske.

Bästa musiken att populera en hemsida till:

Soundtracket till Scrubs, säsong ett och två och tre och fyra.