500 kronor för en timma
- Varför har du inte hittat dig själv? frågade spådamen mig igår.
- Jag vet inte, viskade jag med en klump i halsen.
Hon öppnade sessionen med att säga att hon direkt kände mycket sorg och ilska inom mig.
-Det börjar bra, tänkte jag bittert.
Sedan handlade mycket om min far. Och att jag ska hitta mig själv. När hon skulle spå min vänsterhand var hon tvungen att stanna upp och tänka en stund vilket var rätt obehagligt. Det var tydligen många ovanliga linjer i mina händer. Usch, vi tror inte på spådom va?
Nåväl, karriärfrågan fick jag egentligen inget bra svar på annat än att jag ska hålla på med något konstnärligt. Det var inte helt fel att läsa vidare till något annat men konstnärligt var bäst. När hon nämnde att jag gillar kläder övertygade hon mig om att spåtanter regerar. Jag skulle även bli en bra psykolog eller hålla på med det som hon själv håller på med.
- Du har nära till det mediala, det syns i dina ögon, sa hon.
Så, nu ska jag bli spåtant.
Summan av kardemumman är att jag fick bekräftelse på att jag egentligen borde hålla på med något fritt yrke av konstnärlig art. Det visste jag innan. Journalist är väl något mer konstnärligt än byggingenjör. Men vi får se.
- Jag vet inte, viskade jag med en klump i halsen.
Hon öppnade sessionen med att säga att hon direkt kände mycket sorg och ilska inom mig.
-Det börjar bra, tänkte jag bittert.
Sedan handlade mycket om min far. Och att jag ska hitta mig själv. När hon skulle spå min vänsterhand var hon tvungen att stanna upp och tänka en stund vilket var rätt obehagligt. Det var tydligen många ovanliga linjer i mina händer. Usch, vi tror inte på spådom va?
Nåväl, karriärfrågan fick jag egentligen inget bra svar på annat än att jag ska hålla på med något konstnärligt. Det var inte helt fel att läsa vidare till något annat men konstnärligt var bäst. När hon nämnde att jag gillar kläder övertygade hon mig om att spåtanter regerar. Jag skulle även bli en bra psykolog eller hålla på med det som hon själv håller på med.
- Du har nära till det mediala, det syns i dina ögon, sa hon.
Så, nu ska jag bli spåtant.
Summan av kardemumman är att jag fick bekräftelse på att jag egentligen borde hålla på med något fritt yrke av konstnärlig art. Det visste jag innan. Journalist är väl något mer konstnärligt än byggingenjör. Men vi får se.
kristallkulan
Vart ska jag?
Idag ska jag spå mig. Inte för att jag är helt säker på att jag tror på sånt utan mest för vägledningen. Jag är inte helt övertygad om att jag vill vara journalist och står och trampar villrådigt i ett vägskäl. Jag behöver alla råd och synpunkter jag kan få faktiskt. Till slut är det jag själv som ska fatta beslutet men under vägen dit har jag inte problem med att få höra andras åsikter. Om spåkorten har en åsikt så är de välkomna att säga den.
Då voro bokarna ljusa
Linda och jag kollar på hönor i Lund. Emma bakom kameran.
I love this picture.
Åsa
Christian Slater och Kevin Costner i samma film, det är mumma det. Jag kan tydligen aldrig få nog av Robin Hood Prince of thieves som var min bästa film i tidiga tonår. Ibland är tv 3 bättre än SVT, men bara under Simpsons och Robin Hood. Annars har jag haft en solig helg i Sveriges bästa ort; Åsa. Havet somnade i solgasset och likaså gjorde hunden på klipporna.
Prosit
Tårtan från födelsedagskalaset igår.
Imorse nös jag typ sju gånger i rad. Och då snackar vi inga minipuffar utan riktiga karlanysningar som fick fönstersrutorna att skallra. Jag gillar att ta i lite extra när jag nyser, det är sådär smärtsamt skönt, som att vrida på en lös tand.
I did my taxes last year
Denna rosa t-tröja kommer från Indiska och är jättekäck. Idag behöver jag väga upp det söta rosa med en bad girl-dragkedja i byxbenet. Det får inte bli för sött liksom.
Todd: Daddy, what do taxes pay for?
Ned: Oh, why, everything! Policemen, trees, sunshine! And lets not forget the folks who just don't feel like working, God bless 'em!
Idag får jag hasta iväg för att lämna in min mans deklaration. Han vägrar tydligen att fixa en e-legitmation så att han kan fiffla med avdragen på nätet. Åsa to the rescue.
Lund 08
I helgen cabbar jag och min vän Linda ner blåa faran och cruisar ner till Lund och vår Emma. Syrenerna ska tydligen blomma där nere. Ljuvligt. Men igår var det Göteborg som tog priset för årets hittills varmaste dag. In your face, Schone!
Jag kommer bli otroligt sugen på att klippa av mig håret när jag ser Emma i sin nya frilla, det kan jag varna för redan nu.
Ljusgrön
Jag målade mycket förr men inspirationen har varit låg de senaste åren. Men i förra veckan kom den tillbaka. Jag har ingen staffli, ingen palett och dålig teknik. Men jag har färg, en liten pensel och en tom duk. Det räcker.
Dolce och grabbarna
Jag har fått nya glasögon.
Jag är hundra gånger mer närsynt än vad du kan tänka. Därför har jag sedan lågstadiet haft riktiga flaskbottnar i mina glasögon. Sedan 1996 har jag kört stenhårt på linser och helst inte visat mig offentligt i glasögon. Nu har jag fått den allra senaste av glastekniker i mina nya bågar och det är stor skillnad. Det är en revolution i mitt liv. Fast som man ser på picsen så bryts ljuset rejält ändå och jag kommer förmodligen inte vara modig nog att visa mig offentligt i glasögon denna gång heller. Men bågen är fin!
Anna panna stekte fläsk
Idag fyller min vackra syster år. Därav den festliga paljettkoftan.
För övrigt har jag haft en bra bröllopsresa. Jag älskar Karibien.
Till en hopplös ickeromantiker
Jag fick en mobiltelefon av min man i Alla hjärtans dag-klapp. Det var totalt oväntat men mycket uppskattat. Jag tycker, enligt feministisk, vänstervriden politisk korrekthet att denna kommersiella helgdag inte är något att fira. Jag är därtill en hopplös ickeromantiker. Men när det gynnar mig går det naturligtvis bra att fira lite grand. Det är ju onekligen ett trevligt kärleksbudskap som sprids.
Under Jordfallsbron
Vid vinden
Det är svårt att fånga vinden, den har varit för stark idag.
Bubblande
Jag var intte på Facebook idag för första gången i år. Facebook-tjusningen dog ganska snabbt för mig och inte mö hade hänt när jag var inne idag heller. Alla foton är roliga att se, men sedan är det bara massa skit, Super Wall hit och Super Wall dit. Sluta tjata- jag vet att jag är bäst. (Höhö, fattaru? Jag heter Wall i efternamn...) Hur som, jag snodde ovanvarande bild från my homie Emma. Från Kusmarks goa utomhusbubbelkopp. Sweet.
Amerika
Nu är min mor i USA, igen. Hon åker dit typ hela tiden. Denna gång gick planet till Phoenix (med omväg via Washington och LA), och sedan åker hon vidare till Memphis Tennessee för att bo på Heartbreake Hotel och äntligen få besöka Graceland. Som om detta inte är nog ska hon till städernas stad New York också.
Otroligt klimatförnedrande skulle jag vilja tillägga. Men för att kompensera de sju åtta flygstarter hon gör under resan har hon i alla fall lågenergilampor här i huset.
På tal om Amerika-resor så fick vi den här lilla gräsligt färgranna sjal av släktingarna när vi var i USA för första gången för över femton år sedan. Idag var första gången jag använde den. Skjortan kostade en femtilapp på Emmaus.
Jacuzzi
Igår badade jag bubbelbad under kvällshimlen på en veranda i Älvängen med mina bästisar. Det var himla trevligt.
2007
Jisses, så många bilder det finns att välja mellan när man har en bildblogg. Här är ett urval av mina favvobilder från året som precis håller på att försvinna bort från oss för att aldrig återkomma.
Ode to Volvo
Det kilade iväg en fet tvestjärt när jag öppnade en pall här på Returen alldeles nyss. Man har fått en hel del smådjur genom åren hit. Jag minns starkast en indonesisk kackerlacka och i somras kom det myror som brandkåren fick elda upp eftersom Anticimex inte kunde ta kål på dem. Hur som helst. Pallen med tvestjärten kom från Finland och där har de väl inte farligare kryp än vi har men det kliar och sticker över hela min kropp just nu.
Chicago Blackhawks
När jag var tolv, tretton är var NHL ganska poppis på vår skola. Vi samlade på hockeybilder och min bästa kompis LInda hade en ascool Pittsburg Penguins-tischa. Jag hejade på Chicago av den enkla aledningen att jag hade varit där.
Trevlig resa
Nu har jag kollat på Cityakuten igen. Idag var det avsnittet där Mark Green spenderar sin sista tid på Hawaii och dör på slutet. Det är liksom inte så att jag inte kan dra personliga paralleller när han är där i paradiset med sin fjortonåriga dotter. Tänk om min familj rest bort under min fars sista månader. Då hade jag kanske förstått vad det var som hände bättrre, haft tid och utrymme att reflektera och tala om det mer. Nåväl, eftermiddagen är förstörd.