Pang, du är död

På P1 igår hörde jag en kvinna berätta om en vännina hemma i Irak som blivit dödad av amerikanska soldater. Vänninan hade varit försenad till jobbet och inte sett att hon kommit för nära soldaterna. Det finns en lag där borta som säger att man måste hålla sig ett par hundra meter från jänkarna. Vilken konstig död, vilken överraskande död. Inte bara onödig utan för kvinnan också, oväntad.

Jag vet inte exakt vad som hände eller hur sann berättelsen är. Men jag tänker mig det så här: Hon kommer småspringande längs gatan, solen slänger sitt morgonljus mot scenen. Hon är stressad, pulsen något förhöjd och det pinsamma att komma försent maler i huvudet. Hon rotar i väskan för att se så att allt kom med. Hon kanske till och med gör upp en plan, ett schema så som jag brukar göra. "Om det kommer en buss inom två-tre minuter kommer jag inte komma mer än tjugo minuter sent. Kommer det ingen buss kan jag gå ner till torget och se om..."

Pang!

När man dör en sådan plötslig död- hinner man bli förvånad då? Uppfattar man vad som händer? Kan man skilja på en kula i pannan eller om man blir påkörd av en bil? Alltså, det måste vara bittert.

Jag läser
Kjaerstads Rand just nu. Jag har läst den förr och har längtat efter att läsa den igen. Tankegångarna är genialiska. Där finns en scen då mördaren känner sig sorgsen över att den har just dödat inte fick se ett tv-program han spelat in hemma.

När någon dör är det en massa planer och drömmar som liksom går i krasch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback