STILLNAT LJUS

Heja:

Mitt nya favoritprogram är SVT:s Korrespondenterna. Jag är väl medveten om att journalister gärna spär på eländet men det gör inte så mycket för mig eftersom det ofta är det som krävs för att man ska få upp ögonen här i västvärlden.

En irakisk kvinna som skadats av en bilbomb sa en så jävla bra grej i ett av gårdagens reportage:

Man ser på tv hur hela världen lever tillsammans. Människor har kontakt med varandra i länder över hela världen. Varför är det som det är i Irak? Varför dödar vi varandra?

Så hjärtslitande insiktsfullt. Det gäller inte bara Irak utan hela mäsnkligheten - varför måste vi bråka hela tiden? Om Irak, Israel, olja, på hockeyisen, om Tibet.


Buu:

Island kommer tillåta kommersiell valfångst i sommar.


För övrigt:

En liten hjälp till att konsumera rätt är Pälsfria listan hos Djurens rätt.

 
Jag blir varm av tegelrött.

Dagens soundtrack:

Jason Mraz - I'm Yours


I've been spendin' way too long checkin' my tongue in the mirror
and bendin' over backwards just to try to see it clearer
my breath fogged up the glass
and so I drew a new face and laughed

Jag har lagt till ett nytt ord i min vokabulär:

Blogg worthy

När mitt innebandylag get togheter kryllar det av dumma kommentarer och tankar och vi som bloggar tänker ofta "detta ska jag blogga om". It's blogg worthy helt enkelt. (Jag glömmer dock som oftast av att blogga om det.) Så där tänker nog många bloggers om allt möjligt, tyvärr lite för ofta ibland. Hur intressant är det att läsa om vad någon hade i sin fruktsallad (öhh, olika frukter och bär kanske?) eller se tio närbilder av någons feja minst en gång om dagen? That is not blogg worthy.

Varför läsa dessa inlägg om jag inte tycker att de är läsavärda? Det gör jag inte längre.

Referens från Seinfeld.


P.S. Ja, det ska stavas med ett svenskt blogg och ett engelst worthy, det blir roligast så. D.S.


Det är synd att det är totalt meningslösa bloggar som har flest besökare. Det finns så många intellektuella bloggers där ute som borde få mer uppmärksamhet. Men det är också synd att modebloggar får så mycket kritik, det hade förmodligen inte en blogg om bilar och verktyg (som också kostar skjortan) fått. Skillnaden? Mode är ett kvinnodominerat intresse.

Jag försöker ta mig igenom Stephen Kings Talismanen men det går trögt. Det får mig att tänka på en sak som de tog upp i Babel härom kvällen. De intervjuade Pierre Bayard som skrivit boken "Konsten att tala om böcker du inte läst". Bayard vill avmystifiera litteraturen och få bort att läsning anses som en svår och fin hobby. Och man behöver inte skämmas för att man inte läst alla klassiker. Umberto Eco intervjuades också och han påstod att även de finaste av litteraturvetare och författare läser poplitteratur typ deckare, fast de håller tyst om det.

Det var bra att de tog upp detta ämne. Precis så är det. Jag själv blir oerhört lätt trött och uttråkad på böcker och läser inte ut en tredjedel av de jag börjar på. Dessutom har jag för vana att skumma igenom sega stycken. Och många klassiker har jag bara läst om i litteraturvetenskapliga böcker och har dem bara i bokhyllan för att jag helt enkelt älskar litteratur.

Göran Hägg var med i programmet också. Han är verkligen min idol. 

Puderrosa är ett vackert ord. Det känns så lätt och fluffigt liksom.


Jag ska inte kolla på kvällens debatt i Debatt om shopping eftersom jag är ganska ointresserad av detta ämne (ja, mycket riktigt - ointresserad - däremot är jag intresserad av folk som använder kläder som ett sätt att uttrycka sig) men jag skulle gärna vilja se att någon tog upp köphetsen som många av de stora modebloggerskorna bidrar till. Köpaköpaköpamåstehadettaochdattenivårannarsärdusåååute. Det är en tråkig sida av modebloggandet. Den roliga sidan är för mig alla konstnärer som finns där ute som mixar och matchar och missmatchar och som älskar färg och form och grått och svart och vitt och stora halsband och små halsband och tar fina kort på sina kreationer.

Däremot kommer jag kolla på Janne Josefsson ikväll. Han är lite av en idol.

Fejkskinnkjol, sytt själv av svärmors gamla hosor (kolla trådarna som hänger ner). Svart nagellack, måste tas bort, börjar se riktigt skabbigt ut nu, Åsa. Blåmärken, b-lagsmatcher.



Eftersom jag älskar att packa och vika ihop saker fint i en väska (jag gillar inte att vika ihop kläder eller lakan eller handdukar i garderoben dock, schläng in det bara) har jag sedan länge packat inför Mexiko-resan. Men jag har haft svårt att välja böcker att ta med. Idag kom lösningen då ett paket från Adlibris dök upp. 10 kronor miljöfrakt och fyra fina böcker. Jippi.

En om bibelns kvinnobild.
En om dödahavsrullarna.
En om nordiska korsfarare.
Och en feministisk.

Mitt huvud kommer sprängas av faktakunskap. Bör nog hitta något skönlitterärt också.

Fina Garden state gick igår på den gamla fjärrvisaren. En bra film med mången bra musik i. Bäst är Simon & Garfunkels The only living boy in New York. Mumma. Det får bli dagens låt.

Vi slutade på en femteplats i årets serie vilket var ungefär där vi var värda att hamna efter en medioker säsong. Seriesegrarna Södra Dal var mest värda att vinna med sina breda trupp och ett trevliga uppträdande. Congrats to them.

Igår, efter sista omgången, var min största besvikelse att vi lyckades missa Södra Dal när våra bussar möttes på motorvägen på på dit- och hemresan. (Vi åkte ner till Malmö och de upp till Götet.) Vi stod där med byxorna uppknäppta, beredda på värsta mooningsaktionen, där våra vita skinkor skulle lysa upp hela Halland. Men se då fick vi ett "abort mission" från kaptenen. Vi hade vi redan passerat varandra. Ack, vilken besvikelse.