reasons to love folkdans
Jag måste erkänna att jag har blivit lite förälskad i Victoria och Danne den senaste tiden. Men det känns som om jag har fallit för ett välplanerat pr-trick. Vad gulliga de var igår på konserten. Vickan har varit så strålande den senaste tiden. Eller när kungen och drottningen grät i slutet. Då smekte en tår min kind också. Å, så Roxette på det. Ikväll tror jag att ABBA återförenas. Detta bröllop har fått mig att känna mig väldigt vanligt svensk och vad hände med min tveksamhet mot monarkin?
Imorse föll en annan varm tår när en kvinna som var med i Ring så spelar vi berättade att hon och gubben firade 51-årig bröllopsdag idag. Fortfarande varma och goa mot varandra.
Likaså i förra veckan då det var 38 år sedan min mor och far gifte sig. 10 juni 1972. Men värst var det några dagar innan då detta mail kom från morsan:
I dag (i kväll) är det 41 år sedan som jag var på den bästa dansen som någonsin förekommit på den lilla utedansbanan i Loktorp, i skogen, vid den lilla sjön, bland myggor och knott, i Lilla Edets kommun! Då fanns det bara en kavaljer som var intressant och som dansade som en... ja gud skulle jag vilja säga. Den hambon vi avverkade den kvällen den skulle jag vilja uppleva igen. Det var den kvällen som var den bästa då när Erland skjutsade mig hem fram mot midnatt. Skulle egentligen hjälpt till med att städa undan och stänga men jag fick lov att lämna mitt uppdrag.
Det var CUF som anordnade dansen, man gjorde så på den "gamla goda tiden". Ja, det var en sommar att minnas ska jag säga!
nu ska det blir en tennisspelare
Jag håller ju på med släktforskning då och då när andan faller på. Och jag har hittat en fantastiskt sida för oss som har rötter i norra Halland. Några galningar till hembygdsforskare har sammanställt alla som finns i körkböckera i Älvsåker socken med angränsande platser. Jag kan börja på min goa morfar som var född 1912 och komma tillbaka till 1500-tal i något av leden, 1600-tal i de flesta. Och det är jädrigt mycket folk. Så där är redan forskningen gjord.
Och det finns mycket intressant att hitta. Korta anteckningar som gjorts bredvid folks namn i böckerna. Typ utfattig, utgammal, tjyvfan, husfattig, husarm och utsot.
Min morfars farmors farfars far och mor hade ordentlig otur i livet. De fick sex barn varav de tre första dog under sitt första levnadsår. Kolla listan:
Först känns det lite lustigt att de helt enkelt skulle ha en Mattias och en Anders. Sedan känns det sorgligt. Jag undrar hur de hade det?
Och det finns mycket intressant att hitta. Korta anteckningar som gjorts bredvid folks namn i böckerna. Typ utfattig, utgammal, tjyvfan, husfattig, husarm och utsot.
Min morfars farmors farfars far och mor hade ordentlig otur i livet. De fick sex barn varav de tre första dog under sitt första levnadsår. Kolla listan:
Först känns det lite lustigt att de helt enkelt skulle ha en Mattias och en Anders. Sedan känns det sorgligt. Jag undrar hur de hade det?
Kärleksnästet Arbetsförmedlingen
Nu har jag varit på Arbetsförmedlingen för en information om hur det fungerar där. Jag vet redan ALLT så det var en halvtimma då jag kunde tänka på annat. Jag brukar studera andra människor ganska noga och analysera och fundera över vad, hur och varför. Därför la jag märke till den här situationen:
Längst fram till höger i bänkraderna sitter en ung man som såg ut att vara ganska tuff. Rakad skalle, breda axlar, ja du känner till stereotypen. När han har fyllt i sitt namn på närvarolistan tittar han sig omrking, reser på sig och går fram till en tjej som sitter lite avsides, längst fram till vänster. Hon tittar upp, får ett leende på läpparna och precis när överlämningen av listan sker tappar mannen pennan, som smiter under stolarna. En annan kille plockar upp den och sträcker sig för att ge den till tjejen. Mannen som gått framför alla andra småler och stegar tillbaka till sin plats, till synes oberörd.
Jag fick tre tankar om situationen som jag tyckte var härlig.
1. Den på utsidan tuffe killen måste ha lagt märke till den ensamma tjejen. Märkt att listan inte kom förbi hennes plats och verkligen tänkt på hennes välbefinnande. Han gjorde något så pinsamt som att gå framför en stor grupp av andra människor, mitt i deras blickfång och förbi handledaren som stod och talade, bara för hennes skull.
Han kanske tyckte hon var skitsnygg och hade suttit och sneglat på henne. När listan kom till mig kollade jag om han skrivit något meddelande till henne. Typ: Fika efteråt? Eller sitt nummer. Men tyvärr, inget sånt. Synd.
2. Tjejen sken upp i den där vardagsglädjen man känner när en annan människa gör något trevligt för en. Hon hade kanske tänkt så här innan:
Fan, varför satte jag mig här där ingen annan sitter? Nu gick listan förbi mig. Ska jag våga ropa till mig den när alla andra skrivit på? Nej, jag får gå fram när det är slut och lägga till mitt namn.
Men nu slapp hon våndas.
3. Han som fick krypa under sin stol för att plocka upp pennan - han kanske också tyckte att hon var snygg. Det kanske utspelade sig en liten maktkamp mellan männen? Vem som anstränger sig mest för hennes skull?
Jag log i alla fall, det var så trevligt gjort av den tuffe killen.
Längst fram till höger i bänkraderna sitter en ung man som såg ut att vara ganska tuff. Rakad skalle, breda axlar, ja du känner till stereotypen. När han har fyllt i sitt namn på närvarolistan tittar han sig omrking, reser på sig och går fram till en tjej som sitter lite avsides, längst fram till vänster. Hon tittar upp, får ett leende på läpparna och precis när överlämningen av listan sker tappar mannen pennan, som smiter under stolarna. En annan kille plockar upp den och sträcker sig för att ge den till tjejen. Mannen som gått framför alla andra småler och stegar tillbaka till sin plats, till synes oberörd.
Jag fick tre tankar om situationen som jag tyckte var härlig.
1. Den på utsidan tuffe killen måste ha lagt märke till den ensamma tjejen. Märkt att listan inte kom förbi hennes plats och verkligen tänkt på hennes välbefinnande. Han gjorde något så pinsamt som att gå framför en stor grupp av andra människor, mitt i deras blickfång och förbi handledaren som stod och talade, bara för hennes skull.
Han kanske tyckte hon var skitsnygg och hade suttit och sneglat på henne. När listan kom till mig kollade jag om han skrivit något meddelande till henne. Typ: Fika efteråt? Eller sitt nummer. Men tyvärr, inget sånt. Synd.
2. Tjejen sken upp i den där vardagsglädjen man känner när en annan människa gör något trevligt för en. Hon hade kanske tänkt så här innan:
Fan, varför satte jag mig här där ingen annan sitter? Nu gick listan förbi mig. Ska jag våga ropa till mig den när alla andra skrivit på? Nej, jag får gå fram när det är slut och lägga till mitt namn.
Men nu slapp hon våndas.
3. Han som fick krypa under sin stol för att plocka upp pennan - han kanske också tyckte att hon var snygg. Det kanske utspelade sig en liten maktkamp mellan männen? Vem som anstränger sig mest för hennes skull?
Jag log i alla fall, det var så trevligt gjort av den tuffe killen.
Sverige hjärta nazi-Tyskland
De hade ett mycket intressant samtal i Studio Ett i eftermiddags. Det handlade om Sverige och nazi-Tyskland och hur neutralt Sverige egentligen var. Man gjorde eftergifter i neutraliteten åt både Tyskland och västmakterna och det höll landet utanför kriget. Men hur bra var det för den svenska själen och stoltheten att hålla sig väl med alla och därmed svika sin moral då och då? Den berömda En svensk tiger-kampanjen är ett exempel på att det var en dygd för de högt uppsatta svenskar som hade information om vad tyskarna gjorde med judarna men teg. Man skulle hålla sig väl med alla.
Så, man kan fundera över hur viktigt det var att stå utanför andra världskriget. Det gav onekligen landet ett försprång i utvecklingen på 50-talet. Då andra länder i Europa var tvugna att bygga upp sina länder igen slapp Sverige det arbetet och fick en god ekonomi.
Men just det där med själen. Jag är knappast stolt över att landets ledare så här i efterhand verkade fega och inte vågade ta ställning. Och man hör lite då och då om svenskar som hade kontakter med nazisterna. Det är inte speciellt bra för landskänslan.
Eller var det så att det man gjorde, som att man lät tyskar köra sina tåg genom landet, det som räddade landet, var det allra bästa. Att fred till varje pris var rätt?
Jag vet inte vad jag tycker egentligen.
Hur fyller man en dag?
Okej, då har jag varit aktuell hos familjeomsorgen hos tre av Göteborgs stadsdelar. Lundby, Backa och 2007 kommer jag till härliga Härlanda. Och allt på grund av arbetslöshetens lov.
Det är inte roligt längre.
Hoppas de är trevligare i Härlanda än jävla Backa som jag hatar och hatar och inte förstår varför de jobbar med människor när de är så otrevliga.
En annan sak som är tråkig är att man alltid möts av misstänksamhet när man går på soc och är arbetslös. Det tros liksom att jag inte vill ha ett jobb. Att jag är lat. Vilket jag är men inte i den utsträckningen. Det handlar inte om att få ut så mycket så pengar som möjligt för så lite ansträngning som möjligt. Inte alls något sådant.
Men när man går hemma dagar ut och dagar in så tappar man gnistan. Jag minns senast när jag var arbetslös hur jag inte orkade gå upp varje onsdag för att åka till ungdomsarbetslöshetsträffen som anordnades på Arbetsförmedlingen vid Backaplan. Jag tappade orken fast jag inget gjorde. Vet du varför? För att självförtroendet sjunker så lågt att man inte kan uttala det längre.
Eller, herre gud, söka jobb-kurserna jag gått. Fy fan vad förnedrande för oss som satt där med värsta high tech-hjärnorna och lärde oss att man kan skriva sin ansökan på overhead. Då måste ju arbetsgivaren ge mitt brev lite extra uppmärksamhet!!! Eller så kastar hon overheaden och ger sig på nästa brev, i pappersform.
Så vill inte jag ha det igen.
Det är inte roligt längre.
Hoppas de är trevligare i Härlanda än jävla Backa som jag hatar och hatar och inte förstår varför de jobbar med människor när de är så otrevliga.
En annan sak som är tråkig är att man alltid möts av misstänksamhet när man går på soc och är arbetslös. Det tros liksom att jag inte vill ha ett jobb. Att jag är lat. Vilket jag är men inte i den utsträckningen. Det handlar inte om att få ut så mycket så pengar som möjligt för så lite ansträngning som möjligt. Inte alls något sådant.
Men när man går hemma dagar ut och dagar in så tappar man gnistan. Jag minns senast när jag var arbetslös hur jag inte orkade gå upp varje onsdag för att åka till ungdomsarbetslöshetsträffen som anordnades på Arbetsförmedlingen vid Backaplan. Jag tappade orken fast jag inget gjorde. Vet du varför? För att självförtroendet sjunker så lågt att man inte kan uttala det längre.
Eller, herre gud, söka jobb-kurserna jag gått. Fy fan vad förnedrande för oss som satt där med värsta high tech-hjärnorna och lärde oss att man kan skriva sin ansökan på overhead. Då måste ju arbetsgivaren ge mitt brev lite extra uppmärksamhet!!! Eller så kastar hon overheaden och ger sig på nästa brev, i pappersform.
Så vill inte jag ha det igen.
Klockan är ett och allt är lugnt.
Angående utseende så sa Ernst Kirchsteiger en så bra grej när han var med i Go´kväll härom kvällen.
Han tycker at det vackra är det som har något som är lite skevt, avvikande och iögonfallande. Både när det gäller människor, rum och platser blir det tråkigt och platt om allt är symmetriskt och perfekt. Ögat fastnar inte om det inte finns något att haka fast vid.
Om en näsa är lite markerad, lite skelning eller sned tand, då känner man att här vill jag veta mer. Så bra sagt Ernst!
Det är därför alla skönhetsideal som finns är inne på så fel spår.
Han tycker at det vackra är det som har något som är lite skevt, avvikande och iögonfallande. Både när det gäller människor, rum och platser blir det tråkigt och platt om allt är symmetriskt och perfekt. Ögat fastnar inte om det inte finns något att haka fast vid.
Om en näsa är lite markerad, lite skelning eller sned tand, då känner man att här vill jag veta mer. Så bra sagt Ernst!
Det är därför alla skönhetsideal som finns är inne på så fel spår.
Tankar om Tid
Synd att jag inte kan ta all tid jag har just nu och spara den till dagar där tiden inte räcker till.
Egentligen finns inte tid. Det finns bara nu. Eller finns då också kanske.
Man kan ju resa tilbaka i sina minnen och återuppleva saker. Om bara inte minnet sviker. Minne och tid blir liksom ganska snävt sammanlänkade.
Hur som helst, jag vill citera en mycket bra bok som heter Tjuven. Göran Tunström heter författaren. Tjuven är full av tankar om tid och historia och huruvida man kan återuppleva den eller ej.
- Det är ju morfars klocka!
- Han har så mycket tid ändå. Men vi behöver tid, du och jag.
Egentligen finns inte tid. Det finns bara nu. Eller finns då också kanske.
Man kan ju resa tilbaka i sina minnen och återuppleva saker. Om bara inte minnet sviker. Minne och tid blir liksom ganska snävt sammanlänkade.
Hur som helst, jag vill citera en mycket bra bok som heter Tjuven. Göran Tunström heter författaren. Tjuven är full av tankar om tid och historia och huruvida man kan återuppleva den eller ej.
- Det är ju morfars klocka!
- Han har så mycket tid ändå. Men vi behöver tid, du och jag.
Tidsplan för en händelselös dag
Vad konstigt det är att jag kan vara hur stressad som helst trots att jag inte har något att göra. I förmiddags satt jag och stirrade i väggen och hade astråkigt. Sedan kom jag på att jag skulle skriva några inlägg på bloggen, gå en lång promenad i skogen med hunden och sitta och kolla ut över Göteborg en stund från ett berg, baka kladdkaka, kolla på Vänner klockan 14.10, anmäla mig på Arbetsförmedlingen, kolla om jag har feber eller inte, slänga soporna och hänga upp mina nya klänningar.
Alldeles nyss kom jag på mig själv att lägga upp en tidsplan för resten av dagen. Nu har Vänner börjat så jag ligger efter. Efter Vänner ska jag baka kladdkaka.
Jag har hunnit kolla om jag hade feber också. 38 grader.
Alldeles nyss kom jag på mig själv att lägga upp en tidsplan för resten av dagen. Nu har Vänner börjat så jag ligger efter. Efter Vänner ska jag baka kladdkaka.
Jag har hunnit kolla om jag hade feber också. 38 grader.
