Anna, Hanna och Johanna

Jag läser alltid om böcker jag gillar. Om och om igen. Nu lyssnar jag på Anna, Hanna och Johanna för jag vet inte vad:e gången och den är lika bra fortfarande. Så full av visdom och sanningar om det hårda livet.

Jag har en vän som skulle behöva ta åt sig av de här orden för hon är så mycket härligare än att snöa in sig hos ett tjockhuvud:

- Jag är en mans kvinna.
- Synd att han är många kvinnors man.





Och det här bör jag ta åt mig av när jag tänker att jag borde besökt min farmor oftare eller andra tillfällen då samvetet öser skuld:

- Det går inte att leva utan att känna skuld.


Å, läs boken. Den är så bra.

i resväskan



Nu har jag beslutat mig för vilka böcker som ska med på solsemestern. Det är otroligt viktigt att ha med rätt böcker för mig, att läsa i solstolen är det som gör en charterresa för mig. Rätt urval i bagaget är a och o. Nu blev det en amerikan, en politisk biografi, en som utspelar sig i svenskt 1700-tal, en om Tjetjenien, tre proletärromaner, en nobelpristagare, en om romarriket, en som utspelar sig i just Egypten. Göttgöttgöttgött.

Ja, för jag ämnar mig till Nordamerika!

Minst en gång om året läser eller lyssnar jag på Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit. Jag kan böckerna utan och innan, upp och ned och på snedden. Men ändock! lipar jag vid valda stycken. När lilla Anna dör när hon föräter sig på korngröten, när Robert dör och inte minst när Kristina dör. Vissa stycken får jag hoppa över för jag klarar inte av'at.

Och varje gång jag läser böckerna MÅSTE jag se Troells filmatisering och lyssna på musikalen. Det blir som ett mischmasch av film, bok och musik i mitt huvud. Moberg skriver, Max von Sydow är Karl-Oskar och när citat som är tagna direkt till Kristina från Duvemåla (vilka är många, hela tiden) dyker upp i texten så nynnar jag på musiken som Björn och Benny valde att skildra händelsen med. 

Jag kan inte lyssna på
Min astrakan utan att få hjärtsnurp. Ibland lyssnar jag på den på väg till träningen. Not to recommend.

Idag började jag storböla till filmen när bönderna efter tre månader på havet äntligen ser land vid horisonten.

Di ser Amerika!

Man ska vara glad att man har nära till känslorna...

Jag blir alltid mycket berörd av svensk 1800-talshistoria. Jag vet inte varför. Kanske för att jag känner med mina förfäder som var arma bönder och kämpade i det superfattiga Sverige på 1800-talet. Jag kanske har någon av dessa förfäder som skyddsängel och som får mig att bryta ut i känslostorm eller så var jag kanske backstusittare i tidigare liv. 

Jag vet inte men nu ska strax Robert dö i Nybyggarna så jag måste samla mig ett slag.



Jim dug his own grave. But maybe we provided the shovel.

Asså, jag nätshoppar ju inte längre. Men så är det bokrea. Och vi ska åka på solsemester snart. Solsemester som är pocketböckernas nirvana. Och så är det gratis frakt på Adlibris om man vill. Jag fick sju (7) böcker för 200 (tvåhundra) riksdaler. Det är ju... hmm... räknaräknaräkna... 28,57 kronor per bok.

Tjugoåtta komma femtiosju kronor. De ger ju bort böckerna.

Bokstäver och ord

Som så många andra läste jag Trägudars land av Jan Fridegård i grundskolan (ingick den i läroplanen mån tro?). Sedan dess har jag länge varit övertygad om att boken heter TRÄLgudars land. Den handlar om trälar liksom. Och trälarna hade ju ofta andra gudar när deras ägare började kristnas. En logisk titel som jag dock börjat betvivla de senare åren.  Igår när jag köpte boken på Myrorna var jag tvungen att titta en extra gång; vad heter den egentligen?

Nu läser jag den igen och väntar med spänning på om jag ska tycka att den är lika bra som jag tyckte då.

Hon tappade alla sina liljor på marken

Jag lyssnar gärna på ljudböcker när jag jobbar, syr, målar, inte har något att göra. Tyvärr har jag ont om dem och har hört Da Vinci-koden fyra gånger, Änglar och demoner tre gånger och just nu kör jag Riket vid vägens slut för andra gången. Jag har precis passerat det stycke där Arn och Cecilia återser varandra efter 20 långa år. Håret på armarna står upp än. Vad bra det är när litteratur förmedlar känslor. Puss på dig Jan Guillou.

Mitt mest känslosamma litteraturögonblick är när Kristina dör i Utvandrarna-eposet. Fy fan.

(Inte när hon dör men ändå):

Kristina: Di bakar präktigt vettebrö i Amerika

Karl Oskar: Här äter di vettebrö i söcknan också!

Kristina: Här vimlar mä folk överallt! Kan vettebröen verkligen räcka till alla?


En månad till årets bokssläpp, skynda, skynda, skynda, dumma juli

Okej.

Jag har tidigare i denna blogg
uttryckt min oerhörda smärta som väntan på Monika Fagerholms Glitterscenen innebär för mig. KAN DU SKRIVA KLART BOKFAN! Har förskräckt varit inställd på oktober. Skogstokig har varit ett sätt att beskriva mina känslor inför denna väntan.

Men.

Så surfade jag in på Adlibris och ser att utgivningsdatum är 200808. Om jag inte minns helt fel är 08 lika med augusti. Vilket är lika med nästa månad (det är juli nu, folks). Lätta glädjeskutt i mitt hjärta.

Jippi! Monkan har hittat slutet och jag har aldrig önskat att en skön sommarmånad ska försvinna så här snabbt.

Det är med idéer som med små barn. Man tycker bäst om sina egna.

Min sommar går i proletärromanens tecken. jag älskar proletärromaner - de är min grej skulle man kunna säga. Just nu läser jag om Mor gifter sig och Kyrkbröllop väntar ivrigt vid läsfåtöljen. Därefter ska jag för första gången ge mig i kast med Elsie Johansson. Jag vet inte varför jag inte läst något utav henne förut, kanske har jag varit för hjärntvättad av att proletärförfattare som oftast är män. Men nu ska Mosippan och Glasfåglarna avverkas.


För övrigt är det kul att Göran Greider varit med och skrivit en bok om mode. Otroligt oväntat och måste läsas.


Rubriken är ett Moa Martinsson-citat.


I skamvrån


tatuerade hus och kristen potatis


Jag måste motvilligt erkänna att jag blev isnpirerad av en av de stora
modebloggarna igår då
jag blev påmind om en grå kavaj med svart foder som hängt i min garderob ett tag. Jättefint
loppisfynd som rusade upp till förstaplatsen på kavajlistan
.




Dollar, dollar, dollar,
doll, dull, dull.
Priser, som variera,
glittra likt kristall.
Vid en disk på gatan
kan man köpa allt
från skära lakan
till broscher av salt.

Här var det luftkonditionerad luft, reservöron, pressad råttsaft, rökta indianskallar, uppstoppade supmagar, bilblommor, kattpip, mekaniska orglar, oljeslott, tomatblod, gammal glass, negerögon, bacillskräck, hemlagad mat, begagnade böcker, mumier, fågelblixtar, stenbyxor, vänlighet på flaskor, annonstyfus, kokt bil, råa rån, tatuerade hus, amerikanska snöplogar, pliktpaket, bränt höns, flyplanstårta, saltad rök, kristen poatis och en korg med pistoler. Mina damer och herrar!

Loppmarknad av Bo Setterlind

prestuplenije i nakzanije





I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan och började långsamt och nästan obeslutsamt gå mot K-bron.


Efter en fyllediskussion i lördags om Brott och straff kände jag att det var alldeles för länge sedan jag läste denna fantastiska bok och har därför satt tänderna i den igen. Det finns så mycket att fundera över i denna bok. Vinklar och vrår i människans inre som behöver upptäcksfärder för att förstås.

This is what heaven smells like

112590-2295

Det här trädet står utanför vårt sovrumsfönster. Det doftar så ljuvligt att jag tror jag smäller av.





Man har sett så mycket.
Verkligheten har tärt så mycket på en,
men här är sommaren till sist;

en storflygplats - trafikledaren tar ner
lass efter lass med frusna
människor från rymden.

Gräset och blommorna - här landar vi.
Gräset har en grön chef.
Jag anmäler mig.



Sommarslätt
Tomas Tranströmer
1966

godda, godda!

image2262

Kolla vilken sötnos som jag och Roy träffade under vår morgonpromenad. Det fick mig att tänka på en haiku av
Basho.



damm

groda

plopp!


eller i en annan tolkning:

Den gamla dammen

en groda hoppar i

ljudet av vatten


Turn me back into the pet that i was when we met

         

112590-2257

Vårt kök är allt annat än städad och prydligt. That's the way I are.



Dagens låt:

The Shins  - New slang (when you notice the stripes)

Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når.

112590-2255
Picassos Don Quixote. Hänger på min vägg.



Idag är det världsboksdagen. Det firar jag genom att stå och stirra på min bokhylla utan att ha lust att läsa alls. Katastrof.

Visste du att Cervantes och Shakespeare båda dog den 23 april 1616?

Rubriken har jag använt förr här on the blog. Mitt favoritcitat från Shakespeare.

Nylyssnat

Predikanten
Camilla Läckberg


Jag har läst (läs lyssnat på) min första Camilla Läckberg-bok.
Predikanten. Den var helt klart lyssningsbar men inte så mycket mer. Jag är inget stort fan av blaskiga deckare, de ger mig ofta ingenting. Givetvis med vissa undantag; de tidiga Wallander-böckerna och en del Van Vetereen. Och Agatha och Poe förstås.

jag skall bygga den med ett högt torn som heter ensamhet

112590-2232112590-2231
Mc-aktig
fejkskinn från Halens. Upprullade byxor - jippi!

Ibland gör jag verkligen ingenting på dagarna. Idag har jag jobbat i tio minuter genom att boka in en intervju. Sådan är den bitterljuva frilansjournalistiken.



Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.


Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.


Min framtid av Edith Södergran

nu vill jag sjunga dig milda sånger

112590-2229
Gammal bild som minner mig om
ljusa sommarkvällar, precis som i boken.



Jag har läst en jättebra bok.


nu vill jag sjunga dig milda sånger
Linda Olsson



En vacker bok som på ett förunderligt sätt har ett ljust skimmer över sig, trots att den handlar om sorg och smärta och ensamhet. Det är ljuva svenska sommarnätter där sorgen och ensamheten tar överhanden. Det är oväntat vänskap mitt i ensamheten. Och det är ett poetiskt språk som fångar huvudpersonernas inre. Varje kapitel inleds med ett kort utdrag ur en dikt vilket sätter stämningen för kapitlet och även det hjälper läsaren att förstå personernas själsliv.

Pastellmorgon

112590-2223




"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.



Ur Frödings Gralstänk

från en snöstorm

112590-2206

Igår var det min födelsedag och då sken solen. Idag, ja, det är inte direkt sol och vår.





KANSKE

När världen låg i blom och log
och vänslades i vårljus
en dåre for omkring och slog
på väggen i sitt dårhus
och pekade på solen: he,
vad står du där och prålar
- ifall jag låter bli att se
så slocknar dina strålar!


Nils Ferlin




Tidigare inlägg