STILLNAT LJUS

Larver vällde ut ur såren som riskorn. Inte bara ur de två stora såren på skulderbladen, utan också ur ett flertal små djupa jack på ryggen, armarna och benen. Föruttnelsen var långt framskriden.

Så låter det vid några tillfällen i Dödens kemi av Simon Beckett. En deckare som ser det ur ett något annorlunda perspektiv men allt annat har det där klassiska kriminalromanstuket. Man får förlja en huvudpersonens atnkar och som vanligt finns där någon form av problem med frun och barnen. I det här fallet dog de i en bilolycka. I deckare får man också veta en rad småsaker som inte är väsentliga för intrigen men som är typiska för genren. I Dödens kemi dricker han juice under flera meningar, man får lära sig en löparrunda och hur gammal en väderkvarn är. Jag kan bli lite trött på de där extra detaljerna och har lätt för att skumma igenom långa stycken eller helt hoppa över dem. Otålighet kanske det handlar om, men jag har svårt för det.