ut ur askan
Saker som jag började längta efter när jag var strandsatt i Egypten (bokstavligt eftersom vi fick två extra dagar i solen på hotellet):
1. Roy. Fast jag saknar min älsklingsvovve bara jag är borta från honom en förmiddag så det var ingen överraskning.
2. Mamma.
3. Böcker. Jag läste ut alla de jag hade med mig plus två av de jag plockat med till Magnus. Den sista avslutade jag precis när vi började ana de sköna, mörka Härrydaskogarna strax innan landning på Landvetter.
4. Min portabla musikspelare. Hade jag inte med mig och jag saknade min musik så. På hotellet spelade de Opa opa typ varje kväll. Trots att jag lästa spanska med Elena Paparizou på gymnaiset så tillåter jag mig en Suck.
5. Flourskölj och dylikt. Jag orkar vanligtvis inte ta med mig alla skönhetsprodukter när jag reser. Små reseförpackningar kan jag sträcka mig till. Så efter två veckor salt och klor och varm, stilla luft var jag inte nådigt sugen på mina produkter. Som sagt, det krävs en del arbete för att få fram detta väna ansikte.
6. Träning. Kommentar överflödig.
7. Garderoben. Jag längtade efter att stå i min garderob på morgonen och fundera över vad jag är sugen på idag. Så mycket kläder, så få dagar i veckan.
8. Serier. Jag har ju inte kunnat pajretbäja hem de senaste avsnitten av The Office och 30 Rock. Eller kolla Seinfeld. Abstinens.
9. Kompisar. Strax innan vi åkte kollade jag och mina homies Emma och Linda på filmer från vår uppväxt tillsammans. Skolgrejer och lite innebandy. Under uppvärmningen till en match i Ale gymnasium typ 1994 körde vi "hörnet" och jag sprang allt vad jag hade med bollen fram till Linda som var målvakt och drog på värsta golfsvingen som blev en medelhård sorkdödare som gick på Lindas knä. Hon behövde typ bara sitta still för att rädda skottet.
Jag är så glad över att vi fortfarande orkar med varandra då och då, vi tre.
Och så innebandybrudarna förstås. Nu när folk från vårt gamla goa gäng som har varit bäst i Göteborg sedan 2004 börjar sluta spela känns det som om jag vill hålla fast alla och ha det lika kul som det alltid varit. Josse och Frida är ju kvar så jag får hålla till godo. Och så Hanna såklart. Som jag inte sett på sex veckor nu.
1. Roy. Fast jag saknar min älsklingsvovve bara jag är borta från honom en förmiddag så det var ingen överraskning.
2. Mamma.
3. Böcker. Jag läste ut alla de jag hade med mig plus två av de jag plockat med till Magnus. Den sista avslutade jag precis när vi började ana de sköna, mörka Härrydaskogarna strax innan landning på Landvetter.
4. Min portabla musikspelare. Hade jag inte med mig och jag saknade min musik så. På hotellet spelade de Opa opa typ varje kväll. Trots att jag lästa spanska med Elena Paparizou på gymnaiset så tillåter jag mig en Suck.
5. Flourskölj och dylikt. Jag orkar vanligtvis inte ta med mig alla skönhetsprodukter när jag reser. Små reseförpackningar kan jag sträcka mig till. Så efter två veckor salt och klor och varm, stilla luft var jag inte nådigt sugen på mina produkter. Som sagt, det krävs en del arbete för att få fram detta väna ansikte.
6. Träning. Kommentar överflödig.
7. Garderoben. Jag längtade efter att stå i min garderob på morgonen och fundera över vad jag är sugen på idag. Så mycket kläder, så få dagar i veckan.
8. Serier. Jag har ju inte kunnat pajretbäja hem de senaste avsnitten av The Office och 30 Rock. Eller kolla Seinfeld. Abstinens.
9. Kompisar. Strax innan vi åkte kollade jag och mina homies Emma och Linda på filmer från vår uppväxt tillsammans. Skolgrejer och lite innebandy. Under uppvärmningen till en match i Ale gymnasium typ 1994 körde vi "hörnet" och jag sprang allt vad jag hade med bollen fram till Linda som var målvakt och drog på värsta golfsvingen som blev en medelhård sorkdödare som gick på Lindas knä. Hon behövde typ bara sitta still för att rädda skottet.
Jag är så glad över att vi fortfarande orkar med varandra då och då, vi tre.
Och så innebandybrudarna förstås. Nu när folk från vårt gamla goa gäng som har varit bäst i Göteborg sedan 2004 börjar sluta spela känns det som om jag vill hålla fast alla och ha det lika kul som det alltid varit. Josse och Frida är ju kvar så jag får hålla till godo. Och så Hanna såklart. Som jag inte sett på sex veckor nu.
Kommentarer
Postat av: Josse
Välkommen hem!
Postat av: Linda
Å vi ska orka med varnadra i många år till hoppas jag! Det är alltid lika mysigt att träffas!
Trackback