Splittringen ett faktum

Vi hade ett ganska sorgligt möte med laget igår. Som vi redan anade, bekräftades det att laget kommer spittras, både på ledar- och spelarsidan. Som Janny Albin sa, kan det vara bra att bryta upp nu och ta med alla härliga, bra minnen. Jag och många andra känner oss mätta på den satsning vi gjort med RBK och det stod ganska klart att det nog inte blir någon ny seriesegersatsning nästa år. 

För min del har jag sedan jag tog mina första steg på en damlagsplan spelat viktiga säsonger med höga mål. Min första match med Älvstrandens damlag var i elitserien 2000 och under de följande fyra åren med Hisingsklubben var det bara toppen av division ett som gällde. Med Östra i elitserien säsongen 03/04 var alla matcher superviktiga eftersom vi ville hänga kvar. Och sedan följde åren mot eliseriekvalet med RBK. Alla viktiga matcher har tagit mycket energi från mig.

Jag skulle kunna lägga ungefär lika mycket tid på innebandyn i fortsättningen, för det är ju så himla roligt. Men det hade varit skönt att spela utan press.

Det känns tomt och vemodigt att det är slut nu. Men det kommer bli en skön vår då man slipper känna att jag måste ut och börja försäongen eftersom vi ska vinna serien nästa år.

Och lägga ner helt går ju inte. Då kan man ju inte komma hem från en match med ett så här fräckt blåmärke på armen:


Kommentarer
Postat av: Sweetheart

Lät tråkigt med splittringen, ngt annat lag du kan börja i kanske? Blåmärket ser otäckt ut, kan tänka mig hur öm du är :)

Postat av: Åsa

Jag tror att jag kommer vara kvar i laget eftersom en grundstomme av trevliga spelare sagt att de ska vara kvar de med. Öm ja, det är jag...

2007-04-04 @ 13:06:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback