STILLNAT LJUS

Idag har jag en sån där aströkig dag som man borde sova bort. Inget jobb alls vilket ger en seg dag och ingen träning vilket ger en mörk kväll. Tur att det finns böcker. Jag har kryddat min morgon med ett besök hos optikern. Det var visserligen lite spännande eftersom bensinen var slut och jag kunde fått stopp när som. Nu ska jag bittert scanna av tv-tablåerna.

Sammetsonsdag kan man översätta det till. Min lilla kavaj är av sammet.


Just nu läser jag det fantastiska avsnitt i Geniernas återkomst där PC Jersild gör Lornardo da Vinci till politiker för en kort stund. Han murar in en furste och dennes stackars hund i ett ett högt torn och låter ett lotteri avgöra hur varje människa i staden ska leva. Asbra.

Det är en stillnad kväll
i ett hyreshus på jorden.
I en flyktig mörk akvarell
talar jag men minns inte längre orden.

Upp, upp för att hinna
nå en stunds vila och sova åtta timmar.
Fader Frost är försenad.

Han knuffar till dig.
Du faller hårt.
Som om det gör nåt
att handen inte är ren
eller att jackan blev våt.

Och du kan inte ta igen en sekund.
Lugn, bara lugn.
Fader Frost hann -
slaktar dina hjältar längst fram.

Som en i raden ropar du:
- Vem stal mitt armbansur? Var är min Tid?


Jag har citerat Tjuven av Göran Tunström förr här on the blog. Det är en av de böcker som finns med på min tio i topp över verk som bosatt sig i mig. Nu ska jag läsa Tjuven igen. Jag återkommer gång efter annan till de enkla tankarna om tid:

- Det är ju morfars klocka!
- Han har så mycket tid ändå. Men vi behöver tid, du och jag. 

Snart tillkännages vilka som nominerats till årets Augustpris. Jag gillar Augustpriset, det är folkligare än Nobelpriset, det beror givetvis på att August ges till svenska böcker medan Nobel gäller hela världen, men ofta tycker jag att titlarna som vunnit eller nominerats till August är bättre än Nobelvinnarnas verk. Sedan har jag varit med och tävlat i lilla Augustpriset också och det var ju spännande.

Jag hörde en så himla bra grej på radion i morse. Om livet som komsumist. Att man hittar sitt jag och definieras av vad och hur man konsumerar - inte vad man tänker. Fy, så träffande.

Idag åt vi buffé till lunch. Medan mamma är i Kenya och överväldigas av människor som har otroligt mycket färre slantar i plånboken än vi,  satt jag och mölade i mig äcklig amerikansk pizza tills jag rullade ut. Jag förvånas gång på gång över hur snedfördelad världen är och, i nästa led, över hur jag gång på gång måste påminnas om den för att uppskatta det jag har. Samtidigt blundar jag för den. När vi var i Kairo för många år sedan och omringades av fattiga barn fick vi gå och sätta oss i turistbussen för att det var så jobbigt. Snacka om att blunda.






Klassfesten gick bra. Det var kul men inte överdrivet. Arragemanget var däremot kasst. Det finns alltså ett företag som pyslar med att ordna återträffar - borde de inte kunna göra det lite bättre? Det var kul att återse de som varit trevliga under grundskolan och gymnasiet. Som en av mina gamla klasskamrater uttryckte det: jag har aldrig mött sådan låg respekt för andra människor som som under högstadiet. Det sammanfattar högstadiet ganska väl tycker jag. Visst hade jag och mina bihang Emma och Linda skitkul, men det var mest utanför skoltid.

Angående klädvalet så blev det den lilla svarta.

...fick en kvinna Nobelpriset i litteratur. Att så få kvinnor fått priset har inte att göra med att kvinnors verk har sämre kvalitet utan att akademien består av män som känne rigen sig i andra mäns texter. They got to think outside the box, people. 



Här i min mammas fina hus är det så kallt att jag kan ha både underställ och varmaste koftan på mig och ändå frysa. Mamma måste vara tokig.