So long
Kämpar med Capoeiran, Sara och Frida, Josse och uppåttjack-Sara.
Idag far Sara upp till Umeå för att inleda sin elitkarriär i innebandymålet. Tänk att en djupt rotad västgöte kan börja hålla på ett norrländst lag. Bara god kamratskap kan orsaka sådant ofog...
Svettigt värre
En annan sak som är väldigt jag är att ha olika strumpor. En grå och en vit blev det idag när jag gick morgonpromenad.
Jag såg Mustafa Muhammed stå och stretcha vid Härlanda tjärn under promenaden. Jösses, där ligger man i lä.
this is for me
Jag har varit förkyld och haft hosta en tid men i veckan kunde jag äntligen börja träna igen. Så här kände jag mig efter ett löppass idag.
De senare åren har jag funderat en del över när jag ska lägga ner innebandyn egentligen. Att jag borde skaffa mig ett seriösare liv. Skönt att jag inte lyssnar på det örat för att skjuta dragskott är fortfarande det roligaste som finns. Jag blir pirrig inför både träning och match. Pulsen hoppar till när jag går in i Valhalla idrottshall och trots att jag spelat tre-fyrahundra matcher vänjer jag mig aldrig vid nervositeten.
Eller de kuperade löpspåren i Skatås.
Aurum
Det blev VM-guld till Sverige. Inte helt oväntat men ändå lite osäkert. Finalen var spännande men min behållning från dagen i Fredrikshamn var Schweiz fina spel i bronsmatchen.
Roy är alltid guld. (Golden retriever.)
Nya blåbär i skogen
På tal om silly season så måste jag visa ett kort från innebandyns begynnelse. Här är Gothia cup-finalen 1997. Älvstranden - Frölunda. Jag minns inte hur matchen slutade men mitt Älvstranden vann med nåt uddamål eller så. Man kan se mig, med klubban i backen, mitt framför mål. I mål syns lilla fröken Hellström och nummer 42, till höger i Frölunda-oufit, är Hellström den äldre.
Hehe, good times.
Vi ska ju vara vitblåa nästa år. Vad ska man kalla oss då? Änglarna? Rönnbären? Vitsipporna?
VM-guld
Fy fan vad kul att vara 17 år och åka till Tjeckien i en vecka för att spela innebandy och dessutom representera sitt land, och dessutom vinna guld. Det är så ungdomen ska vara.
Det är nästan lika stort som hockeyguld. Det där VM:et för män pågår ju tydligen fortfarande. Men som tur är ser man nu ett slut på det hela.
Drottningsylt
När slutet av säsongen var i antågande var jag lite orolig att det skulle bli blåbärssylt av RBK Göteborgs damlag. Den hårda satsningen var över och alla skulle sluta. Men nu har jag gjort en kovändning och ser att vi blir ett grymt lag även nästa år. Stommen av spelarna från tidigare år är kvar och de nyförvärv som kommer visar inte bara framfötterna på plan utan är hemskans trevliga också.
Att vi har det lite tunt på tränarfronten behöver inte orsaka panik. Jag är i fullfärd med att planera ett helvetiskt försäsongsprogram. Hehe. Det är kul. That's where I'm a wiking, som Ralph Wiggum i Simpsons sa om att sova.
Sedan är det skönt att inte ha en tränare med tidtagarur som skakar på huvudet när vi flåsandes staplar in efter att ha sprungit tvåochenhalvan på en halvtimma.
The power of blueberries!
Bilden är från stadslags-SM 1997. Det är jag och mina bästa vänner Emma och Linda, som även ska vara tärnor på the wedding.
Jag tror...
... att Surte blir farliga nästa år. Med de stekheta nyförvärv de fått finns det inget annat än uppåt, framåt för dem.
Jag tror också att vi blir hetare än vad vi tror. Allt snack om att eran är över behöver inte betyda att vi trillar ut ettan. Vi hade träning igår och det var åter igen blandade känslor. Skittråkigt samtidigt som det var kul att träffa brudarna.
Den nya föreningen kommer heta IBF Göteborg och vi ska spela i blåvitt. Jag tror att det sitter IFK Göteborg-fans i styrelserna...
Med lite koffein i kroppen så går försäsongen ned, försäsongen ned, försäsongen ned
Så här kände jag mig efter att ha sprungit femman i Skatås idag. Jiiises, det var segt idag. Pissnödig var jag också.
Men jag kvicknade till och körde lite fys-övningar. Kissande hunden ses här ovan, passande.
Lördag
Under det ljusa halvåret önskar till och med en inbiten innebandyspelare att jag spelade fotboll. Gräset doftar så gott och solen värmer så skönt. Idag var jag på seriepremiär i division fyra och såg Skepplanda åka på stryk av Fåglum. En ganska dålig match. Jag hade aldrig gått på den matchen om jag inte fått uppdrag av Alekurien att skriva om den men det är ändå härligt att se hur idrotten sysselsätter och berör så många. Då menar jag inte elitlagen utan taskiga lag i lägre serier ute på landsbygden. Det har sin charm att spela på en studsig graäsmatta berdvid en hembygdsgård och en liten fors dit bollen sköts några gånger och seglade iväg mot nya äventyr.
Nu ska jag gå ut och springa, suget efter innebandy har inte dött inom mig ännu.
RBK-tårar
Vi hade träning igår med laget och några eventuella nyförvärv. Det var trevligt att se att så många duktiga spelare är intresserade av att spela med oss nästa år men det var också en kniv i hjärtat eftersom det blev så uppenbart att det aldrig kommer bli som förr igen. Det kommer säkert bli trevligt nästa år också men det känns som om inget kan toppa 2004-2007.
Bilden har jag helt sonika stulit från vår lagfotograf Josefin, utan att fråga och utan hämningar.
Nya namn i sikte
Namnförslagen till den nya förening som bildas när RBK Göteborg och Björkekärr slås ihop har kommit. Jag gillar det där med Östra Göteborg. Bortsett från att det finns en risk att bli ihopblandade med Östra SK från Jönköping. Den klubb där jag för övrigt svängde mina lurviga för några år sedan. Mycket öst på mig.
RB 07 IBK känns lite twenty years ago. Jag gillar inte riktigt bokstäver tillsammans med årtal i klubbnamn. HV 71 - hur sexigt är det egentligen? Och vart tog NB 87 vägen? Då är 0302 IB roligare till och med.
Nä, det får nog vara med ett Göteborg i namnet. Jag ska rösta på Östra Göteborg eller Härlanda.
***
En annan förening som ska byta namn är IBK Åsa, Magnus och Roy. Idag har jag fyllt i papprena för att byta efternamn till min mormors flicknamn, Wall. Hoppas det blir godkänt.
Förändringens vindar blåser.
Kramp i mjälten
Jag har inlett en ny försäsong den här veckan. Två patetiska joggingrundor som präglades av håll, knäont, höftont och andnöd. Men också av det vackra vädret och en, för mig, ovanligt positiv inställning till löpning. Jag måste köpa nya skor bara, det är inte alls bra med en juniormodell som ska klara av att dämpa maximus 35 kilogram.
Joggingmatte:
Dåliga ursäkter = dålig kondition.
På'n igen han blör i örat.
P.S.
Titta gärna länge och noga på den fina tischan. Seriesegertröjan. Inramningsvarning.
D.S.
Slut
När vi slapp spela final blev det mer tid över till den avslutningstacos vi hade i afton. Det kändes lite tomt när köttfärsen var slut, glassen smält och alla utmärkelser delats ut. Som jag skrivit förut är det inte bara säsongen som är över utan en flera år lång satsning mot serieseger med ett otroligt bra och trevligt gäng innebandynördar.
Men som det ser ut nu kommer vi få minst lika kul nästa år i RBK.
Poetry in motion
På tal om diagonalpassningar så slog Hellgård en sådan till Delborn i semifinalen mellan Pixbo och Täby. Fan vad snygg den var, klockren, stenhård, lång och målgivande. Innebandypoesi.
Innebandymatte:
Kais Mora - RBK Göteborg 8-2
RBK Göteborg - Kumla 7-5
Kumla - Kais Mora 5-5
=
RBK är sämre än en nykomling i elitserien men bättre än elitserielag och också lika bra som samtliga.
Nä, allvarligheter och skämt å sido, det ska bli gött att börja springa och kämpa runt Härlanda tjärn igen.
Splittringen ett faktum
För min del har jag sedan jag tog mina första steg på en damlagsplan spelat viktiga säsonger med höga mål. Min första match med Älvstrandens damlag var i elitserien 2000 och under de följande fyra åren med Hisingsklubben var det bara toppen av division ett som gällde. Med Östra i elitserien säsongen 03/04 var alla matcher superviktiga eftersom vi ville hänga kvar. Och sedan följde åren mot eliseriekvalet med RBK. Alla viktiga matcher har tagit mycket energi från mig.
Jag skulle kunna lägga ungefär lika mycket tid på innebandyn i fortsättningen, för det är ju så himla roligt. Men det hade varit skönt att spela utan press.
Det känns tomt och vemodigt att det är slut nu. Men det kommer bli en skön vår då man slipper känna att jag måste ut och börja försäongen eftersom vi ska vinna serien nästa år.
Och lägga ner helt går ju inte. Då kan man ju inte komma hem från en match med ett så här fräckt blåmärke på armen:
Jippi Jahoo
Oj oj OJ, vilken bra match vi gjorde igår när det var dags att visa att vi hade i elitseriekvalet att göra. Jag gjorde mål, på direktskott.
Kors.
I.
Taket.
Nog var det så att det går bättre när pressen släpper. Det är dock hyfsat kört för oss på grund av den dåliga målskillnaden från första matchen.
Det känns oerhört skönt att avsluta säsongen med en match som jag är nöjd med.
Kvartsfinaler och kval
Jag är nöjd med att spela i det nästa bästa laget i regionen.
Det är synd att Pixbo åkte ur SM-slutspelet eftersom ett damguld till Göteborg hade hjälpt innebandyn här. Den hade blivit lite hetare, både för publik och media. Visserligen hade Pixbo kunnat ta ett ännu hårdare grepp om Innebandygöteborg men det hade också höjt nivån för oss i lägre divisioner.
Om vi hade lyckats i kavelt till eliserien i år hade det också höjt nivån för andra lag. Först hade vi dammsugit alla klubbar på de bästa spelarna och sedan hade de som var kvar fått skärpa sig och bli bättre för att kunna hänga kvar i serien.
Idag spelar vi sista kvalmatchen mot Kumla. Fan vad kul det ska bli.
Skillnaden mellan bloggare och elak tunga
För ett tag sedan skrev en bloggare och krönikör där ute i cyberrrymden lite elaka saker om mig. Innan jag blev tipsad om att han skrivit dessa saker hade jag ingen aning om att han existerade och han borde därför inte känna till mig närmare än de krönikor jag skrivit på innebandymagazinet.se, möjligtvis kanske han hittat till den här bloggen men ämnena här borde inte intressera honom nämnvärt.
Därför blev jag otroligt besviken över det han skrev. Att jag var en journalistpraktikant och att jag skrev dåligt. Lite arg på honom blev jag givetvis, men mest besviken över människans lilla hjärna som så gärna producerar hat och avundsjuka mot andra människor. Vad har vi som ensilda individer för rätt att över huvud taget klanka ner på andra på det viset?
Att just denna situation rör en så liten och obetydlig idrott som innebandy gör det hela dessutom ännu värre. Det finns fler exempel på onödiga personliga påhopp och hat mot andra lag på bloggar och forum här på nätet.
Alla har rätt till en åsikt. Visst. I sportkrönikor sågas ofta lag och tränare. Men det finns en skillnad på det Jonas Karlsson och Patrick Ekwall säger i tv-sporten och att specifikt förlöjliga en annan människa eller ett lag.
Jag stör mig ganska mycket på dessa två sportherrar. Men skulle aldrig få för mig att uttrycka detta i ett forum där vem som helst och hur många som helst kan se det. Magnus an få höra det hemma i soffan, längre ut når det inte.
Jag kommer inte länka till de forum och de bloggare jag menar eftersom jag dels inte vill hänga ut dem som dåliga människor och dels inte vill öka besökarantalet hos elaka tungors bloggar.
Andas ut
Igår kunde min kära lagkamrat Jasmine sätta ord på en känsla jag haft hela denna säsong. När jag släpper de höga krav och den press jag har på mig själv, då spelar jag bra innebandy. Det är egentligen ganska självklart, men jag behövde tydligen höra någon säga det till mig för att jag skulle förstå varför den jag varit ganska dålig denna säsong.
Med målsättningen att vinna serien satte jag upp för höga krav på mig själv helt enkelt. Och då är det inte helt ovanligt att det låser sig i spelet.
Den här veckan, då vi har en kvalmatch kvar som inte gäller något för oss annat är äran, har jag haft så otroligt mycket roligare under tvåmålsspelet på träningen.
Vad ska jag dra för slutsats av det här nu då?
Kanske är det dags att spela i ett lag som inte siktar på serieseger i division ett. Typ RBK nästa år kanske?