STILLNAT LJUS

Jag älskar litteratur, konst och historia. Och så gillar jag foton med lite annorlunda utsnitt. Så sitället för att ta en bild på hela bokhyllan med allt sitt plotter känns det mycket mer talande att ta en närbild på en del av bokhyllan. Det blir mycket vackrare så rent konstnärligt dessutom.


En eftermiddag kom min man hem från jobbet och var "sjuk". Han la sig i sängen och låg kvar där till nästa morgon. Det blev en ögonblicksbild som är varm trots att den är så vit och lite suggestiv trots att den är så ljus.


Mitt intresse för Östeuropa artar sig i en liten samling av ryska dockor. Jag har ökat kontrasterna lite grand i den här bilden. De starka färgerna gör sig bra mot allt annat vitt. Jag gillar att leka med skärpedjup också.


Sonny. Mammas katt. Tjockast i Västra Götaland. Och goast. Annorlunda husdjursbilder är en annan av mina favoriter.

Fotat med lång slutartid. Precis utanför porten.

Spårvagnen susar förbi precis utanför.

Jag gillar hyreshus på kvällen med alla fönster som är upplysta eller mörka. Lägenheterna är exakt likadana men så otroligt olika beroende på vem som bor där. Jag hatar att använda blixten så jag accpeterar ofta lite suddiga kvällsbilder. Mycket finare och mer mystiskt liksom. Men denna är tagen med mobilkameran så det fanns ingen blixt ändå.

Från balkongen bara. Det finns många intressanta vinklar och vrår i varje bostadsmoråde om man bara kollar lite extra.

Första matchen med nya gänget är avklarad. Det blev vinst med 7-2 mot någon form av Pixbo. Vilka var det egentligen? Deras division 2-lag tror vi, men vem kan vara säker? Det var ett hav av unga blondiner i alla fall.

Det största traumat för mig att byta lag har varit att nummer nio är upptagen. Idag klistrade vi på en tejp-etta efter nian på min gamla tröja vilket föranledde Chrille att fråga om 1991 var mitt födesleår. Jajemän, svarade jag och började fundera över om jag inte ska forstätta med 91:an och låtsas vara tio år yngre än vad jag är. Hur var det nu Suss? Jag är förvånansvärt pigg för att se så schleten ut?

Nåväl, jag har inga probs med att vara tväräldst i laget så länge jag inte blir påmind om det hele tin.

Det var jävligt kul idag i alla fall. 


Tillfället gör tjuven, bollen är rund och andra klyschor, på er!

Jag har fortfarande inte ens bestämt vilken sida jag ska stödja i valet i år. Jag kommer dessutom vara i Polen på valdagen så jag måste poströsta i förtid och därmed bestämma mig ännu tidigare. Valkval!


I Valbarometern på SVT:s hemsida fick jag högst på

Feministiskt initiativ (yes!)

och


trumvirvel


Sverigedemokraterna.


Hur fasen går det ihop? Mest vänster och mest höger. Det går inte ihop. När det gällde samtliga andra partier så sympatiserade jag ungefär lika mycket med alla. Ingen stack ut varken neråt eller uppåt.

Nä. Jag känner mig förvirrad.

Med föräldrar som växt upp på landsbygden var vårt hem ganska centervridet. Hemma användes "sosse" nästan som ett skällsord.
Men nu lutar det år att jag ska rösta på just sossarna, ett parti som jag aldrig trodde jag skulle gilla. Jag menar heja svettiga Bodström!

Men jag kan lika gärna kryssa Gudrun eller Andreas Carlgren eller Marit Paulsen.

Ja, ni hör.

Valkval, baby.

Hanna och Suss och jag planerar en aw om några helger då vi har en lucka i innebandyhetsen. Hanna och Suss fastslog snabbt att de ska "dra en raggarrunda". Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt, vilket föranledde följande ord:

- Då tar jag med mig en bok.



Suss ringde och frågade om jag skulle med ner till Båstad i lördags. Hon hade tänkt mig som ett bihang på Pepes. Trevligt, tänkte jag:

- Då kan jag hålla din väska när du hånglar.


Hur ser jag på mig själv?

Visserligen har jag funderat en hel sommar men det känns ändå som om jag hoppat ut för ett stup och vet inte riktigt var jag landar. Jag sa upp mig från innebandyn i måndags.


En utomkroppslig upplevelse måste jag säga. Det trodde jag inte i våras men jag vill inte vara back och vill tränarna inte ha mig som center eller forward så kanske jag kan få vara det i IBK Göteborg i division 2. Men just nu är jag laglös eftersom IBK inte spikar sin trupp förrän efter träningslägret. Det har inte hänt under många tillfällen i min karriär. Som sagt, man svävar omkring och kan landa var som helst.

Det är kul att vara back, men att gå tillbaka till att bli en osäker gröngöling från att ha varit säker på sin roll i laget kändes inte alls bra så här på ålderns höst. Jag är ju en av de som spelat längst i laget och kaxigt talat kan det inte finnas asmånga spelare där ute som har gjort fler division 1-matcher än jag. Jag vill kunna utnyttja den rutinen istället för att liksom börja om.

Jahapp. Så var det med det. Tio år i ettan är poff! över. 

Jag har ju hört att det finns ett liv utanför innebandyn. Fast helt och hållet vågar jag inte prova detta liv. Jag älskar ju fortfarande att jaga vit plastboll. Så jag ska försöka ta en plats i IBK Göteborgs trupp i division 2. Jag har aldrig spelat i division 2 så det blir en ny erfarenhet.

Men tills dess; oklart.

Vi ser fram emot att få träffa dig och påbörja din utveckling mot en duktig, självgående producent av text, bild, ljud och kommunikation.

Så står det i antagningsbrevet från en utbildning jag har sökt till hösten.

Vilket fantastiskt sätt att välkomna nya elever! De tror på de elever de tagit in och de litar på sin kompetens att utveckla dem. Känns fint.

Och bra annorlunda från journalisthögskolan där man bara brydde sig om de med stort ego, som hördes mest under lektionerna och gärna körde över andra. Det är enligt mig ett problem inom journalistkåren, folk har för stora egon. Ta Peter Jihde till exempel - är han verkligen bra eller älskar han bara sig själv jävligt mycket? Min klass var full av liknande människor.

Nåväl.


New York, New York. The city so nice, they named it twice. Manhattan is the other name.
Michael Scott, The Office

RIBBAN! HAN MISSAR STRAFFEN! O, MY GOD WHAT IS HAPPENING? ALLT SKITER SIG FÖR GHANA!


Lasse Granqvist, en anledning till att älska public service.